Ditt & Datt av & om Magica De Hex

10 månader

2007-09-30T21:41:00.000+01:00

Vår ansökan han nu legat i Kina i 10 månader, på en hylla och samlat damm. Vi har inte tagit oss speciellt mycket längre fram i kön utan vi maskar oss oliiiiiiidligt långsamt framåt.

Det enda som vi ser händer, är att det " bara" är 3 månader kvar tills vi hamnar i reviewroom - granskningsrummet - där alla ansökningar granskas för att se om de blivande föräldrarna måste lägga till/förtydliga något. När man får ett allmänt meddelande att ens LID är ute ur reviewroom så vet man att de godkänt ansökan.

// Magica

Nio månader

2007-08-30T12:54:00.000+01:00

Önskar att jag kunde packa min väska och hämta Knyttet nu. Nio månader räcker gott i väntan på vårt Knytte.

Har försökt att gå in i adoptionsdvala ett tag och byggt ett kokong runt min otålighet, min längtan, min frustration och för min oro för att det kommer att gå åt pipsvängen med vår adoption. Kokongen är en vek byggnad med väggar, golv och tak som är så tunna att jag många gånger nästan trillat igenom. Jag reparerar dess skador och försöker med stor möda, att hålla mig kvar inne i den.

Nio månader är lika långt som en "vanlig graviditet". Jag undrar hur många "graviditeter" jag måste vänta? Har redan väntat ett 20-tal innan vi skickade våra papper till Kina.

// Magica

8 månader

2007-07-30T22:02:00.000+01:00

Skulle vi varit gravida så skulle vi börjat räkna dagarna för att åka till BB. Magen skulle ha varit stor och rund ...tja..rund är den nu med...men inte på grund av att det finns en skatt där inne. Nu väntar vi på BB och Knyttet utan att veta när det blir dax att åka och se in i dina mörka ögon för första gången.

Knyttet, Dig har vi väntat på i 8 månader idag. Är du född eller kanske på väg? Vill ha dig här med oss. Varje dag är en dag för länge. Du fattas mig!

En undran..

2007-07-10T11:29:00.000+01:00

..har jag haft ända sedan nyheterna om den lilla flickan som kidnappades i Portugal, kablades ut över världen.

Hur tänker man då man lämnar 3 barn under 4-5 år ensamma i ett hotellrum, i en främmande stad, i ett främmande land där de pratar ett främmande språk?????

Jag menar absolut inte alls att de "får skylla sig själva" för att hon blev kidnappad eller något sådant utan bara....va fasiken tänker man??????

Kolla varje halvtimme, som de sa att de gjort, hjälper väl inte om något barn kräks och sätter i halsen. Eller om någon vaknar på grund av en mardröm och känner ren och skär panik och behöver tröst...men ingen finns där. Och föresten...vaknar en och gallskriker vaknar väl troligtsvis, de andra två också..eller?!

Jag skulle inte ens lämna hubbens 10-åring ensam, sovandes på ett hotellrum i främmande stad eller land. Det finns ju hur många som helst olika senarion som kan hända som hon, trots sin ålder och mogenhet, inte skulle klara av att lösa själv.
Det finns ändå alltför många situationer som sker runt barnen som vi vuxna inte kunnat förutse trots att vi försökt.

Stackars lilla flickan...hoppas hon hittas snart och att hon inte hamnat hos pedofiler som det skrivs om på nätet.
Jag förstår inte..

JULIs rykte

2007-07-05T22:18:00.000+01:00

Satt här och läste mitt föregående inlägg. Ser att jag gjort en tankevurpa eller rättare sagt...flera.

Hm...titeln "Junis rykte" - det är väl juli nu, va? Sedan skulle uppdateringen vara från 7 november till den 14. Inte från den 11 till den 14 som jag skrev.

Så kan det gå. Men tyvärr så blev det inte fler dagars framsteg än de 7 som jag skrev i förra inlägget.

/ hälsningar från den snurriga Magica

Junis rykte.

2007-07-04T22:10:00.000+01:00

Det svävar runt ett rykte om vilket datum som är stoppdatum för nästa BB kull. Tyvärr så är det ingen förbättring utan bara ynka, fjuttiga 7 dagar - från den 11 november 2005 till den 14 november 2005.

Hoppades (men trodde inte) att det skulle åtminstone skulle bli tvåsiffrigt denna gång. Men, men...så blev det inte.

Det sägs att november 2005 är en stor månad med många inloggade i Kina så jag får väl hoppas att det blir tvåsiffrigt när de kravlat sig ut ur november -05.

Jag känner mig fortfarande bedövad. Kanske lika bra. I alla fall så är det nog bättre än att känna enorm frustration och bedrövelse över situationen.Jag tycker det är svårt när jag inte kan påverka något. Att sedan Kina inte skickar ut lika många BB längre, när jag (och väldigt många med mig) inte riktigt tror på att det helt plötsligt, finns så många färre barn tillgängliga för adoption, gör inte saken lättare.

Vad vill dom? Förbättra sitt rykte som stat? Vet inte. Men om nu detta stämmer...så finns det många barn som får betala priset för detta putsande av statens rykte eller vad de nu håller på med - genom att de får stanna kvar i barnhemmen. Det är bra att den inhemska adotionen ökat - men den räcker inte till för alla barn.

7 månaders väntan!

2007-06-30T21:56:00.000+01:00

Lönen har dykt upp på kontot. Räkningarna är betalda. Lönerapporten är inskickad och vi har väntat en månad till på att Knyttet ska komma hem.

7 månader har gått sedan våra papper åkte till Kina och i 7 månader har vårt blivande barn haft "arbetsnamnet" Knyttet.

De senaste tiden så har det varit svårt för mig att ställa in mig på att väntan kommer att bli längre än vad vi hade trott. Vet inte vad jag ska skriva...det känns som jag bara upprepar mig. Har fastnat i väntans hjulet som bara går runt, runt, runt och det för mig aldrig närmare det hägrande målet.

Kommer det att kännas annorlunda när det gått ett år? Kommer det att kännas som vi närmar oss Knyttet? Eller kommer det fortfarande kännas som han/hon finns undangömd i ett barnhem vid Vintergatans allra mest avlägsna avkrok medans vi finns här utan karta och utan rymdraket?

Jag önskar att jag kunde svänga mitt trollspö, som som min namne...och vips så skulle Knyttet vara här...och hålla sin lilla hand i min.

Men jag kan inte, utan det är bara att vänta...och hoppas...och sedan hoppas lite till...

Sommartider

2007-06-20T20:59:00.001+01:00

Jag är utan...

..utan sug och utan inspiration till nått överhuvudtaget. Vill inte jobba, vill inte städa, vill inte diska, vill inte handla, vill inte fota, vill inte...äh, ni hänger med på min röda tråd va?

Hubben knatar på med renoveringen av rummet. Det tar sån tiiiiiiid, det oxå..*sucka*. Tapeter har vi inte köpt ännu. Har inte ens bestämt vilka det ska bli. En mycket inofficiell omröstning bland bekanta ger den den blå varianten ett stort försprång. Jag tror bara en tyckte vi skulle ta den röda. De har tydligen själva rött i sovrummet och trivs väldigt bra med det. Kanske jag skulle besöka henne och kika hur deras tapet ser ut??

En liten ljusglimt i mitt inspirationsfattiga liv är att jag fick möjlighet att ta ut lite extra semesterdagar innan min ordinarie semester börjar. Jippi! Det känns bra!

Här hos oss på åkern i vårt gamla hus, verkar det som om det ska bli en spindelsommar. Har fått "äran" att få besök av en gäng bamse spindlar *ryser*. Hubben bryr sig inte alls om spindlarna som klättrar runt i huset. Om, den modige mannen, måste "rädda" hustrun undan dessa sexbenta kryp nyper han dom med fingrarna...*isch*..oftast med papper i näven...men ibland utan..*dubbel isch*.

Här om dagen så mötte, denne orädde man, en spindel som till och med han tyckte var i största laget. Den satt, tack och lov, ute i ett av uthusen och Hubben erkände. lite ovilligt, att han nog inte hade velat ta den med fingrarna. Varken med eller utan papper.

Alla årstider har sina för- och nackdelar. En av sommarens nackdelar är alla dessa kryp. Men fördelarna är trots allt, övervägande.

Trevlig sommar till er alla!

Sanningens minut

2007-06-07T07:11:00.000+01:00

Så då var uppdateringen gjord. Det blev bara 6 ynka dagar, precis som ryktet sa hos Rumor Queen.

Från den 1 november 2005 till den 7 november 2005. Det kommer att ta en massa år innan de är framme vid 30 december 2006!!!!!!

Vi skickade in våra papper den 30 november 2006. Under denna tiden vi väntat, lite drygt 6 månader, har CCAA gått framåt i väntekön från den 8 september 2005 till den 7 november 2005.

Dvs. på de 6 månader och 7 dagar vi väntat har kön blivit ca 2 månader kortare, 61 dagar.

Om detta eländet fortsätter med 10 dagar framåt per månad i snitt så.........kommer inte Knyttet hem till oss förrän september..(kan nästan inte skriva det äckliga året långt där borta..) ...okej..här kommer det..SEPTEMBER 2010!! Dvs nästan 4 års väntetid!!

Om så är fallet så måste vi förnya medgivandet 2 gånger. Vet inte hur vår kommun ser till åldern på adoptivföräldrar. Kan vara så, som i en del andra kommuner, att de anser att vi blivit för gamla?!?! Vi är ju tyvärr inte tonåringar längre - båda är över 40 strecket.

Om det inte vänder snart så vet jag inte hur detta går.

Orkar inte tänka på det...orkar inte prata om det...vill bara gå i ide helt för mig själv.

Nya ihärdiga rykten..

2007-06-04T17:51:00.000+01:00

...kommer från Rumor Queens sida. Tyvärr så är de inte allt roliga. De säger att brytdatumet kommer att vara 7 november - dvs 6 ynka dagar, igen!!!!

Finns en yttebytte, pytteliten chans att ryktet inte stämmer. Men tyvärr så tror jag att det stämmer. Hoppas datumet släpps på de officiella sidorna så att man får den eländiga sanningen serverad.

Vet inte vad jag ska skriva. Kanske är det inte meningen att vi ska få ett Knytte från Kina? Vad ska jag göra nu?

Känner mig tom, har ett elakt magont och känner mig på nått konstigt vis, lite bedövad.

/ Magica

Aj, aj och tapeter.

2007-05-31T17:34:00.000+01:00

Aj, aj aj..säger Hubben.

Han grundmålade taket och stod på golvet och töjde och tööööjde. Ville inte alls stå på en pall för "det tar så lång tid att flytta runt den": sa han! Så när han var klar med första varvet färg så var han väldigt trött i rygg och nacke.

Morgonen efter så vaknade Hubben. Efter en massa stånkande så tog han sig upp ur sängen. Stånkandet i sig är inget ovanligt. Han är alltid ovillig till att vakna och stiga upp. Men denna dagen var han segare än normalt. Knatade tillslut in i rummet för att titta på det nymålade taket i dagsljus. Trött, gammal, stel och med grusögd blick stapplade han runt, snubblade lite på en sko och trampade snett ner på det lägre golvet. Knak i ryggen!

Så nu ligger renoveringen nere, som ni förstår. Hubben ligger som en krok i kortsoffan, för det är enda platsen han kan ligga på som han hittar en ställning som går att sova i. Ligga utsträckt på sängen gick inte alls, så den har jag fått ha helt för mig själv.

Men vi har i alla fall börjat fundera på tapeter. Den stora utrensningen av "Absolut inte"-tapeter har vi gjort. Vi har även kommit förbi "Hm..vet inte?..kanske ett alternativ..eller??". Så nu är vi på "Ska vi ta den eller den?". Dessa två är de som kommit till finalen.

Tja...nu ska vi välja. Hubben gillade den blå mest. Men han var lite lurig. Den röda tycker han är helt okej oxå. Han klämde ur sig sin plan med ett nöjt flin: "Om vi tar den röda, den som du gillar mest kära hustru, så måste vi ha ett ljusare golv. Annars blir det som en grotta där inne."

Hå hå jaja! Han kanske vinner golvkampen. Det blir kanske ljust golv och röd tapet. För han har ju rätt denna gången. Vi måste ha ljust golv till den röda tapeten. Så hur vi än väljer så är han en vinnare:

Den blå tapeten med den ljusgrå/vita blommor som fondvägg - gillade han mest men då blir det nog ett lite mörkare golv.

Den röda tapeten med röda/vita blommor som fondvägg - då får han sitt ljusa golv som han velat ha hela tiden.

Han gillar skarpt att vinna..*Skrattar* : Fortsättning följer..

Sex månader tidigare..

2007-05-30T11:23:00.000+01:00

...satt jag parkerad i soffan med bruten fotled, datorn framför mig och med en otålig väntan på besked om vår adoption. När mailet kom, den 30 november, att de just skickat vår ansökan till Kina så kändes det jättehärligt. Äntligen var vi på väg till Knyttet!!

Vi hade ju sett att väntetiden hade ökat ganska mycket de senaste halvåret-året. Men den var fortfarande liiiiite överkomlig ca 16-19 månader. Sedan har det bara eskalerat. Det sias om 3 år +/- några månader. Var förberedd på väntetid...men inte på denna ovisshet.

Just nu sitter jag i soffan med datorn framför mig och med en otålig väntan på besked om hur väntetiden kommer att fortgå angående vår adoption.

Skillnaden är att foten är befriad från gipset och att väntandet har blivit ännu jobbigare att stå ut med och att vi dessutom blivit ett halvår äldre..*räknar årsringarna under ögonen*. Vi har väntat i sex månader. Hur många halvår har vi kvar innan Knyttet är hemma? Hur många sommrar? Hur många jular utan Knyttet?

Jag vill hålla Knyttet i mina armar NU!!!! *känner mig lika mogen som en tvååring i sandlådan, som just förlorat kampen om spaden*

Knyttet fattas mig! / Magica

Morsdag

2007-05-27T17:49:00.000+01:00

Det var nått som jag länge trodde jag aldrig skulle få uppleva från "mammasidan". Morsdagar som ett barn till en mor och som ett barnbarn, har jag upplevt. Men nu, om nått/några år ska jag visst uppleva det från "mammasidan" oxå. Hmm..konstigt.

Undrar hur det känns? Inte att uppleva en morsdag, utan att vara någons mamma. Jag har en bild i mitt huvud hur det är, hur det känns. Men jag antar att det aldrig går att helt förstå förrän man själv är där. Precis som allting annat som man själv inte varit med om utan man bara har gjort sig en bild av det med hjälp av information man fått eller sökt upp, av erfarenheter man fått på vägen och vad man sett och hört från andra som befinner sig just den situationen.

Men just nu så är det bara att vänta och skicka morsdagskort till min mor.

Grattis på Morsdag, mamma.

En fågel..

2007-05-13T11:34:00.000+01:00

..kraxar (kanske är det storken..??) fram ett rykte på ChinaAdoptTalk, att nästa brytdatum kommer att vara mellan 16-21 november 2005. OM...jag säger det igen...OM nu detta skulle vara sant så innebär det helt plötsligt att CCAA hoppar fram 15-20 dagar i BB-kön.

Hoppas att de har rätt nu oxå och inte bara när det är negativa nyheter som två eller sex dagar framåt.

Jag håller mig fast så gott det går för att inte hoppa ner i lyckorustunnan. Utan jag försöker vara den coolaste pinglan på västkusten - och väntar på verkligheten. Dvs då CCAA skickar ut vilket brytdatum det blir nästa gång.

Men det är skönt med ett rykte som inte ger mig ont i magen, för en gångs skull!

Magica

Gräsänkans sista dans..

2007-05-12T09:57:00.000+01:00

Under natten så har Hubben åkt över halva jordklotet med atlanten under fötterna och idag kommer han hem igen efter att ha varit borta i en vecka. Jag har jobbat rätt mycket så jag har nääästan inte märkt att han varit borta. Det är klart, jag har inte hört nått bank eller några svordomar innifrån vårt renoveringsrum..*skratt*.

Min bil har INTE skött sig alls denna vecka utan den har hackat och varit allmänt lat och vek. Trots att jag både tankat och klappat kylaren så har den uppfört sig på detta klandervärda vis. Efter några dagar så blev det aga, kickade den på framhjulet *generad* och hot "Passa dig nu, när husse kommer hem så ska du få se på andra bullar!" utan någon tillsyn av skärpning från bilens sida. Då slängde jag in ett "Jag vet minsann var bilskroten är" sa jag under tiden jag sköt ned ögonbrynen och hötte med fingret.

L, Hubbens bilkunniga kompis, som jag ringde och bad ömkligt om hjälp, påstod att bilen saknade Husse och uppförde sig därefter. Inte för att jag riktigt fattar varför bilen skulle sakna honom *surar lite*, det är ju jag som kör det lata stycket mest hela tiden. Hubben har sin trogna volvo som han skjutsar röven i, till och från jobbet.

I alla fall, snart är han hemma och då får ha ta över "uppfostran och diagnostiken" av den bångstyriga bilen. Skönt!

Sista dagen innan han startade resan hem så fick jag veta att han och arbetskompisen var på ett stort köpcenter. Kompisen hade beställning från frun på vad han skulle handla. Min lilla Hubbe gnällde lite och sa: "Det är orättvist! Hans fru har sagt e x a k t vad han ska köpa medans du inte ens ger en ledtråd!" Sicket gnällande. Han fick visst ett tips. En ny kamera, men det dög inte alls. Han påstod att jag skulle nöja mig med den jag köpte förra året för ca 10 000 kr.

Hmpf... man kan väl inte ha för många kameror????? eller för många kamera tillbehör heller för den delen??? *känner mig helt oförstående*

Nått blev det visst trots allt, men ingen kamera..*snyft*. Till dotteren är det lätt. Trots att hon är 10 år så gillar hon mjukisdjur ännu, så hon ska visst få ett som representerar landet där han var.

Så nu tar jag min sista gräsänklings dans på vardagsrums golvet *sätter på musiken och tar på mig skorna*

Bye bye / Magica

Snorigt värre

2007-05-08T10:00:00.000+01:00

Sitter här och gnider ögonen och snorar. Gråter inte, utan det är allergin har slagit till ordentligt. Är dessutom övergiven..Hubben är på en annan kontinent och jobbar. Han slet sig bort från renoveringen...grrrr. Illa, illa..han prioriterar dåligt, tycker jag.

Dörren sitter där den ska och den gamla dörröppningen är en saga blott. Så när han kommer hem så blir det spackling och taket ska upp. Jag hoppas att han inte är så trögstartad efter resan. Fixar inte ett halvårs startsträcka igen..*flina*.

Jag längtar efter att handla tapeter...det roliga med renoveringen. Men jag får försöka få Hubben med, så jag har nån som kan bära..*ler*...bestämma...det får han ju inte. Jaja, han kan väl få vara medbestämmande, kanske. Men jag tror att golvet kommer att vara det största problemet att komma överens om. Vi har redan köpt trägolvet. Men hur ska vi behandla det? Vilken nyans? Hubben vill ha ett ljust golv men jag vill ha ett mörkare. Han har tydligen bestämt sig om att detta är vad ha ska strida om i vårt nya sovrum. Det mesta av inredningensdetaljerna lämnar han till mig, men golvet...

Bara att vänta och se vem som "vinner"!

6 dagar!

2007-05-03T12:51:00.000+01:00

Då var det bekräftat. Det blev 6 dagars uppdatering denna gång. 6 små, långsamma myrsteg närmare Knyttet.

Missade bekräftelsen igår för den kom inte den vanliga vägen via CCAA:s hemsida utan via FFIA:s sida. Känner mig ganska likgiltig inför dessa 6 steg. Det känns nästan lika illa som 2 steg (dagar) eftersom två eller sex steg av 430 steg knappt märks att man tagit.

Men som sagt, nu är 6 steg borta från den lååååååånga vägen till Kina och nu har vi 424 steg (dagar) kvar innan vårt LID, 061230, kommer

Nu har de flesta i Kina ledigt en vecka. Så nästa bryt kommer inte att ha fullt arbetade veckor heller. Så det är väl lika bra att ställa in sig på att det bara blir några obetydliga små myrsteg nästa gång oxå....*suck*
/Magica

Lite förbannad

2007-05-03T06:47:00.000+01:00

De senaste dagarna så har jag gått omkring här med en tanke som gnager på mig.

När vi skickade in vår färdiga ansökan till FFIA så la de tydligen den i ett mörkt hörn under en massa pizzakaronger. Nja...om jag ska vara ärlig, så låg den antagligen inte i ett hörn...eller under några pizzakartonger heller, för den delen.

MEN den hamnade tydligen utanför den vanliga proceduren. Vi skickade in den och sedan väntade vi på att höra av dem. Några veckor gick, inget ljud från FFIA. Tålmodigt och väldigt svenskt, så väntade vi tills vi inte orkade vänta längre. Då skickade jag ett mail och undrade lite trevligt om de fått vår ansökan och vad som stod på. Fick ett kvickt svar att de visst fått vår ansökan men tyvärr, den inte hamnat rätt. Men nu när den var upphittad och placerad på rätt köl så skulle den gå iväg till Kina i slutet av veckan.

Då var jag nöjd. Okej, lite irriterad att de slarvat med vår ansökan. Men det var ju bara några veckor så det kändes inte så farligt.

MEN igen, NU känns det HEEEEELT annorlunda med dessa veckor. Allt eftersom väntetiden har ökat så kan dessa extra veckor visa sig ta flera månader extra att ta sig igenom. Om det blir flera brytdatum där det bara betas av 2 dagars BB eller 1 veckas BB per månad, så blir det otrevligt mycket längre väntan på grund av deras slarv. Och jag känner mig inte "trevlig" längre!

Funderar på om jag ska åka förbi FFIAs kontor i morgon och kasta ägg på alla där....hm...jag har en kartong med 24 ägg i kylen...och till Göteborg ska jag...hm...???? Äh..får nog strunta i det. Har ingen navigeringssystem i bilen och hittar inte i GBG, tyvärr.

Nån som hittar bättre i Göteborg och som har lust att hänga med??? Jag tar med äggen - ni tar med er pricksäkerhet och lite kamoflage kläder.

Stridiga, kamoflerade hälsningar från Magican

Fem månaders väntan

2007-04-30T20:52:00.000+01:00

Fem månader sedan papperen åkte till Kina.
Fem månader av väntan.
Fem månader av glädje och tårar.
Fem månader av framtidsplaneringar.
Fem månader av dagligt klickande på allehanda adoptionssidor.
Fem månader av, kanske, 30 månader avverkade *suck*
Fem månader fyllda av fantiser om Knyttet och framtiden som en familj på fyra medlemmar.
Fem månader...

/ Magica

April, april din dumma sill..

2007-04-30T10:43:00.000+01:00

Maj kommer anstormande. Så april - vad har hänt?

En tung och deppig månad. Bara dåliga nyheter från Kina.

En efterlängtad händelse, Dotteren fyllde tvåsiffrigt - 10 år. Hon har längtat ett halvår säkert. Hon börjar verkligen att bli stor. Jag har funnits med i hennes liv sen hon var drygt 4 år. Hm..på ett sätt så har tiden gått fort när man ser i backspegeln, på ett annat sätt inte. Det känns som om jag har bott här i evigheter, som om jag känt henne och Hubben alltid och samtidigt så flyttade jag just hit..*ler*

Dotteren minns inte riktigt tiden före Magica. Hon vet att jag inte var med när de bodde i "det gula huset". Men det stödjs nog mest på foton och film och lite fragmentariska minnesbilder.

Så efter när Knyttet kommit hem så kanske jag sitter här och minns tillbaka och tycker att tiden gått fort, trots allt. Just nu kan jag inte alls tro på att det någonsin kommer att kännas så, eftersom den logiska hjärnan och resten av kroppen säger heeeeelt olika saker.

För att säga som dotteren säger just nu i de flesta situationer när hon vill ha något eller vill att något ska hända: Jag döööööööör ....om inte Knyttet kommer snart!!!!!!! En direkt konflikt sker mellan hjärna och resten av kroppen. Hjärnan säger till mig: "Klart du inte dör, din dramatiska fåntratt!" och resten säger: "Jaaaaa det gör du nog din stackare! Varför ska just Du vara barnlös och längta efter Knyttet som en våryster kossa längtar efter grönbetet?"

Jaja, jag vet att jag tjatar. Men som ni förstått så är det detta jag tänker på till mycket stor del. Det är som med TV:n, byt kanal eller stäng av om det är trist.

Nya rykten är i gång. Brytdatum vid den 1 november, 2005. 6 dagars BB till folket i så fall. Vet inte om det är så upphetsande. Men det är klart - det är bättre än två dagar. *muttrar* ALLT förutom 1 dag är bättre än 2 dagar... men under tvåsiffrigt är rätt kasst i alla fall - tycker hon som har LID 30 december 2006 lååååååååånt där borta från alla BB.

Bara att bita ihop - se maj an och hoppas på ökning av BB som spottas ut av CCAA.

// Vår hälsningar från allergiska Magica

Förbud

2007-04-26T08:00:00.000+01:00

Håhå jaja! Det finns bara deprimerande läsning hos Rumor Queen (ChinaAdoptTalk). Där förs statistik och görs beräkningar som inte alls är vad jag vill höra.

Det bästa senariot säger att vi blir föräldrar tidigast hösten 2009.

Det sämsta senariot säger, jag kan nästan inte ens skriva det, .....början på ...2011!!!!!!!!!!!

Hubben, matematikern i familjen, kom hem när jag läste dessa dystra tabeller. Efter han registrerat den dystra minen på hans bättre hälft i soffan så läste han oxå tabellerna.

"Statistik är statistik bara, det är bara en del av hur det eventuellt kommer att bli. Det behöver inte alls bli så." Han slår ut med händerna när han letar efter ord:

"För att det ska bli sådär så måste det finnas mycket färre barn och ansökningarna måste ha ökat stort"!

Jag nickar med blanka ögon: "Japp, exakt! Så är det! Det finns färre barn, friska och under två år, tillgängliga för adoption och under 2006 så är det många fler ansökningar, än under 2005, som mottagits i Kina"!

"Jaha ja! Men.....du får inte läsa på den där sidan mer!": Kläcker han ur sig och viftar bestämt med höger handen.

Om detta nu stämmer.....det "bästa" senariot är ju ett skitsenario det med! Vi hinner bli pensionärer innan vi åker till Knyttet! *panik* När Knyttet börjar skolan går Hubben i pension...nästan..eller...

Vad ska jag göra???? Vet inte.

På forumet, pratas det bland Kina-väntarna om "plan-B". Vi har ingen. Jag försöker hitta en men det går inte bra. Kanske vi skulle behöva ändra medgivande ålder på barnet??? Vi har "0 till ej fyllda 2 år", nu. Byta land? Vi har inte så många att välja på, som jag skrivit i tidigare inlägg. Dessutom så är det väntetid till de flesta just nu och då får vi börja om från början med papperssamlandet - alla länder har sin egen sammansättning av dokument, och det tar oxå tid. Frågan är om vi sparar så mycket tid på det? Jag vet inte det heller.

Som jag ser det, så är det enda alternativet att försöka få ett barn med särskilda behov. Det går mycket fortare om man blir utvald som förälder till ett av dessa barnen. Tre till sex månader brukar det ta ungefär från man blivit utvald tills det blir dax att åka. Men där är problemet att vi, jag och Hubben, inte har samma tankar om att medvetet välja ett barn med något problem av något slag.

Problemen som dessa barn har är inte av allvarlig art. Det kan vara gomspalt, klumpfot, nått opererbart, litet hjärtfel osv. De gravt handikappade barnen, på barnhemmen i Kina, får aldrig någon chans att adopteras bort.

Så vi är tillbaka till ruta ett. Vääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääänta och en massa mera väääääääääääääääääääääääääääääääntan!!

Alla är så vänliga och försöker trösta att det inte kommer att bli så illa, att vi kan passsa på och göra annat medans ni väntar som ni kommer att ha svårare till att göra sedan..osv.

Allt är sagt med välvilja, jag vet det. Men det hjälper inte, tyvärr. Skulle det hjälpa så hade Knyttet varit här för längesedan. Det enda som tar bort min klump i magen är när verklighetet visar att det inte BLIR så illa som de Visa människorna siar om.

Att gå på bio, restaurang är i stort sett oväsentligt för oss. Resa är ju kul men just nu så känns det oxå rätt så oväsentligt för oss båda. Jag betvivlar starkt att resaturangbesök eller bio är något vi kommer att sakna när Knyttet väl är här. Och är det så att det helt plötsligt skulle bli super viktigt - så får Knyttet följa med eller så skaffar vi barnvakt. Storasyster kommer nog att vara tonåring eller i alla fall nästan, innan Knyttet är här så hon blir nog en utmärkt barnvakt.

Dystra hälsningar/ Magica

Sommaren framför mig..

2007-04-22T21:00:00.000+01:00

...hade jag tidigare hoppats att den skulle ha varit den sista som barnlös. När papperen skickades trodde/hoppades vi att vi skulle åka till Knyttet våren 2008. Nu vet vi ingenting längre. Hur många barnlösa sommrar har jag kvar?

Så nu får vi försöka klara en vecka, en månad en sommar i taget och vänta. Fasen vad jag början börjar avsky ordet "vänta"!!!

"Den som väntar på nått gott väntar aldrig för länge"! Tss vilket skitsnack! Jag tycker istället "Den som väntar på ett Knytte väntar ALLTID för länge"!

Den aktuella planen är just nu att "överleva" denna sommar. Att fixa vårt nya sovrum och påbörja några andra hus- och hemprojekt. Ha semester och åka bort ett tag och sedan *suck* börja om att jobba igen. Gruvar mig redan för hösten. Är inte så sugen på mitt jobb direkt men har nu sommar och ledighet att se framemot så då går det lite lättare. Vad ska jag se fram emot i höst????

Magica

Drömmar & dockor med flyg från Kina

2007-04-18T11:07:00.000+01:00

I natt har jag blivit förälder igen. Det skedde på ett ganska suspekt vis. Helt plötsligt var jag någonstans där jag väntade på att barnet skulle komma. En bil fulllastad med folk kom med full fart och tvärbromsade så att dammet yrde och sikten blev lika med noll. Bildörrren öppnades och ut hivades en unge på ca 2 år. Jag trodde det var en flicka hon hade rätt så långt hår. Sedan så västes några ord fram som jag inte förstod och bilen försvann lika fort som den kom.

Barnet höll jag i mina armar. Jag tittade på henne och hon tittade på mig med en blick så fylld av sorg och visdom, men inga tårar.

Sedan visade det sig att hon var en han och som det ofta är i mina drömmar, så var han äldre än jag trott från början. Han var ca 7 år.

Hm...jag drömmer för mycket, eller jag minns för mycket av det jag drömmer.

För att prata om något annat. En arbetskamrat har just återkommit från Kina, den lyckosten. Hon och familjen har varit där på en rundresa. Innan hon åkte frågade jag om hon kunde köpa en lek docka som såg kinesisk ut, om hon snubblade över någon. När vi är där och hämtar Knyttet så vet vi inte hur vi orkar/har tid att handla en massa. Tänk om Knyttet är otröstligt och inte sover!! Jaja....det är bara att vänta och se. I alla fall så lär vi ha mycket bagage när vi åker hem igen.

Hon hade inte "snubblat" över någon utan hon hade letat (hon är för snäll) och tydligen hade det varit svårt. Hon hittade bara dockor med kinesiskt utseende på stora varuhus men dessa hade inte bruna ögon eller sneda ögon heller för den delen! Konstigt. Min arbetskamrat hade frågat expediterna om de inte hade dockor som såg ut som henne och pekade på expiditen. Hon fick till svar "Javisst" och blev sedan visad dockor med relativt rätt hudfärg, rätt ansiktform och klädsel men med blåa, runda ögon. Konstigt!! Anser kineser att blå, runda ögon är vackrare????

I alla fall så nu har jag...ehh...jag menar Knyttet, fått två kinesiska blund dockor. En flicka och en pojke. Det var jättekul att få dessa söta kina dockor med sina enorma fossingar. Hon är en pärla! Det är de som sitter på bilden här ovan.

Vi träffades bara en kort stund igår men nästa gång jag träffar henne ska jag suga upp allt hon har att berätta om landet jag längtar till.

Mvh Magica

Bygga bo.

2007-04-14T07:39:00.000+01:00

Jag plockar en liten, liten kvist här och än där för att bygga ett rede. Är inte lika flitig som en fågel på våren/försommaren som ska lägga sina ägg, men bygger dock sakta men säkert ett litet bo i väntan på att storken ska komma med Knyttet.

Eftersom det är så länge kvar, vilket ingen kan ha missat att jag klagar om, så går det långsamt. Slänger ut en krok här och där om diverse lån av möbler och sängar. Ena svägerskan här på västkusten har en spjälsäng som hon bedyrar fast och fullt Inte ska användas på ett par år. Den andra svägerskan har en växa-säng som sonen troligen har flyttat ut ur när Knyttet är på ingång. Hon hade oxå ett litet fint barnbord med Lilla spöket Laban på, som hon gärna lånar ut/ ev ger bort. Hon hade inte beslutat sig ännu om hon kunde skiljas från det fina bordet :-) . Men låna är helt perfekt för mig.

Tror även att det finns vagnar hos svägerskorna oxå som kanske vi får låna om vi klara av att vara snälla *skrattar*.

Kläder och skor är ett annat kapitel. Svägerskan här på västkusten, med det yngsta barnet (just fyllda två år) berättade i påsk att hon lägger urvuxna kläder i påsar och skriver storleken på så där fanns det kläder när det var dax för Knyttet. Nu är det så att hon har en pojke och vi vet ju inte ännu vad vi får. Det är fortfarande flest flickor som kommer från Kina men det blir allt vanligare med pojkar. Men vissa kläder har ju ingen könsidentitet direkt så det blir jättebra. Bli inte ängsliga nu. Ja, vi kommer även att handla saker till Knyttet som ingen annan haft så h*n kommer inte bara vara klädd med begagnat från topp till tå eller bo och leka med enbart ihoplånade saker runt sig.

Ni behöver inte tro nu att vi är snåla eller extremt fattiga utan det finns andra orsaker. Jag känner att det är viktigast att ha råd att stanna hemma länge med Knyttet, att, när det är dax att börja jobba igen så vill jag jobba halvtid. Både för min/vår egen skull (vill njuta av Knyttet så mycket som möjligt) och för Knyttets skull. Så att ha ett flott, perfekt, ny inrett barnrum kommer på andra plats. Det behöver inte vara nytt och dyrt för att Knyttet ska kunna leva ut sina lekar och känna sig trygg. Inte för att vara fint heller för den delen.

Det största projektet vi håller på med nu med tanke på Knyttets ankomst är att renovera ett rum i huset. Dit in ska vi flytta när det blir klart och sedan renoverar vi vårt gamla sovrum till Knyttet. Hubben var så kaxigt i slutet av februari. Han slog näven i bordet och sa: " Du ska få se, att jag minsann kommer att vara klar den 15 maj" . Hm *tittar in i renoverings rummet* men det verkar inte som det kommer att hinnas. Det är en helrenovering som pågår och han har haft gott om tid. Den har pågått i två år!!!

Det här är vad som ska göras.

byta fönster
ta bort en vindstrappa och bygga igen hålet
isolera två ytterväggar
dra helt ny el i hela rummet
bygga igen två dörrar
göra ett nytt dörrhål och sätta in en ny dörr
nytt tak
lägga in golvvärme och nytt trägolv
regla upp de andra två väggarna
måla tak, behandla golvet och tapetsera
fönsterbrädor
lister runt golv, tak, fönster och dörrar

Han har gjort klart nummer 1-3. Håller på med med nummer 4, 5, 6 och 9. Det är ca 4 veckor kvar till den 15 maj och under den tiden ska han även åka på en arbetsresa till Canada på drygt en vecka. Då är det knappt tre veckor kvar. Så jobbar han måndag till fredag, är sällan hemma för klockan 18:00. Han gillar även att spela poker på nätet (till hans försvar så måste jag säga att han inte spelar så mycket just nu).

Summa sumarum - rummet kommer Inte att vara klart innan den 15 maj då mina föräldrar kommer på ett veckolångt besök. Så tyvärr Dotteren, du får två sovgäster i ditt rum igen, pappan och lilla jag invaderar ditt rum så får föräldrarna vårat. Hon hade sett fram emot att denna gång slippa oss för pappan hade ju lovat att det nya rummet skulle vara klart.

// Magica

Nu är det officiellt.

2007-04-10T09:50:00.000+01:00

CCAA har uppdaterat och tyvärr så blev det som ryktet sa. Två ynka dagar, från den 24 oktober till den 26 oktober.

Prognosen som jag hade Hubben till att räkna ut förra gången CCAA uppdaterade ser försämras ännu mera. Jag som tyckte att 3 år och 3 månaders väntetid var fruktansvärd och nu så....

Blir det inte bättre vid nästa uppdatering så kommer den redan alltför tunga väntan på Knyttet att bli nästan för tung att bära.

//Magica

Mörka moln drar in

2007-04-07T07:09:00.000+01:00

I magen känns det som en stor, knölig, hård men ändå darrande orosknöl, bor.

Ett väldigt kraftigt rykte säger att CCAA bara skulle ha matchat barn för 2 dagar (förra var nio dagar, gången innan 19) denna gång. Dvs att matchade LID datum har gått från 24 oktober 2005 till 26 oktober 2005.

Vet inte vad jag ska säga mer. Det känns lite mörkt just nu. Hoppas att vi får veta på riktigt på måndag eller tisdag så att vi slipper spekulera mera.

På västkusten, i stort sett, intet nytt.

2007-04-05T06:17:00.000+01:00

Håhå jaja! Jag sitter här i väntcykeln, BB-Väntan.

Jag och de andra Kina-väntarna söker information och i stort sett ingen finns. Det är väldigt tyst i rykteskorridorerna. Vet inte om det är bra eller dåligt. Bara att vänta och se, antar jag.

För att se på statistik på när tidigare BB kommit, så kommer BB till folket mellan den 2-12 april. Så det är ett förväntansfullt, men hitintills ett otillfredsställande klickande på internet.

Jag kan ju berätta att jag beställt en sak till Knyttet, så att det blir nått nytt på bloggen i alla fall.
Det är Barndokumentären "Alice från Kina". Man får följa Alice från att hon adopteras i Kina, när hon är hemma i Sverige, på dagis, på återresa till Kina och då hon börjar skolan (tror jag att det var). Den är bara drygt 60 minuter lång men det räcker nog för Knyttet.

*klick, klick* från Magica

Fjärde månaden..

2007-03-30T09:50:00.000+01:00

..och fortfarande väntande.

4 månader är lång tid då du väntar på ett ägg att koka.
4 månader är kort tid då du tänker på hur länge stjärnorna funnits.
4 månader är lång tid för en fjäril att leva.
4 månader är kort tid då du fyllt 50 och tänker på alla år du passerat.
4 månader är plågsamt lång tid då du inte vet hur länge du måste vänta på ett svar.

4 månader är både kort tid och fruktansvärt lång tid när du väntar på ett Knytte och att resten av livet ska starta.

Städa? No, no

2007-03-29T17:42:00.000+01:00

Jag gillar inte att städa. Gillar inte heller när dammråttorna är lika stora som taxar. Men det är klart, när de börjar komma till den storleken är de rätt så lätta att plocka bort.

Vi håller på att fixa till ett rum i huset som tidigare varit ett kök, vävrum och senast ett skrotrum. Där fanns en del lådor som Hubben ville bära upp på vinden, men jag mitt stora åsnekork knopp, ansåg att vi (dvs jag, Hubben går inte igenom lådor om han inte söker nått specifikt vilket tydligen är ett släktdrag eftersom hans bror är likadan) dessa skulle kollas igenom innan. Kanske fanns där sådant som skulle kastas bort. Jag gillar att kasta, njuter nästan mer av det än att handla! Se där..så pervers jag är!

Åter till kartongen. Satte mig ner och pillade lite på de översta papperen. Gamla scheman, lönespecifikationer och annat "spännande". Grävde mig neråt hittade disketter, cd-skivor, böcker och bokstöd. Minns helt plötsligt när denna låda packades. Det var när vi skulle ha besök från kommunen på grund av hemutredningen inför adoptionen. Det var bråttom och på våra skrivbord hade nån lagt en himla massa omotiverade saker. Blev lite irriterad när jag såg allt oväsentligt som låg där. Fattar inte vem som kommer hem till oss och skapar detta kaos!? Hmm.. Hur som hellst, så ville jag få bort dessa så fort som möjligt. Det skulle ha tagit för lång tid att pilla ner att där det borde ha lagts för länge sedan så kvickt och lätt hämtade jag en kartong och startade att hiva ner saker.

Nått som jag är bra på, med kniven på strupen, är "speedclean". Städar fort, effektivt på de platser där folk märker om det är inte är städat. Damm, böcker, och cd-skivor flög i. Från Hubbens bord rök det ännu mera. Disketter som han inte vet vad som är på, papper, böcker och en del medaljer samt en massa annat. Allt detta har han aldrig efterfrågat, aldrig saknat. Kanske jag skulle slänga allt utan att fråga??

Sidospår igen Magica!! Skärpning..

I alla fall, så sitter jag där och kastar det som ska till sopbingen på golvet och det som ska sparas på bordet. Mår ganska bra där jag sitter för det verkar som om "kastahögen" blir nog större än "sparahögen". Så plötsligt får jag i min hand ett tunnt kollegieblock som jag börjar bläddra i. Där i hade jag skrivit under tiden jag undersökte våra adoptionsalternativ, för att sedan presentera dessa för Hubben. Hittade en lista med länder som skulle kunna tänka sig att låta oss bli adoptivföräldrar till just ett barn från deras land. Ögonen flöt över papperet och stannade till vid Kina. Såg till min förskräckelse att väntetiden var just då, strax innan vi bestämde oss, 7-8 månader!!

Fattar ni? Då skulle vår väntetid vara inne på halvtid nu!!

Energin rann bort som en liten snöhög i mitten av Juli. Hade ingen lust att fortsätta med städandet. Inte ens tanken på att kasta bort grejer kunde hålla min låga brinnande. Inte ens bortkastande av Hubbens grejer, tilltalade mig.

Tänk om jag hade...

Vi skulle ha gjort...

Varför gjorde vi inte...

Varför??

Kastade grejerna som låg på golvet, hivade sedan ner allt annat i kartongen igen. Ställde in den i vårt sovrum för att eventuellt fortsätta en annan dag (vilket inte har skett). Sedan satte jag mig i soffan med ont magen och med en intensiv längtan till Kina, till Knyttet.

Så lyssna på mina varningar. Städa inte!! Det ger en ont i magen, i själen och längtans- och saknadscentat i kroppen växer så att det nästan inte ryms innanför skinnet.

// Magica

Rykten.

2007-03-27T09:34:00.000+01:00

Tänk att på alla ställen, på alla platser som man kan tänka sig så finns det skvaller och en massa rykten. Så även i det som är min värld nuförtiden, adoptionsvärlden. Kanske det till och med finns ännu mera rykten där för alla som väntar är som supersvampar redo att suga upp alla nyheter om adoptionen som kommer ens väg.

Det finns en sida som är SIDAN just för oss som adopterar från Kina. Den heter China Adopt Talk http://chinaadopttalk.com/ , en amerikansk sida. Där finns tips och ideer om allt mellan himmel och jord som rör adoption. Information om hur det går till i Kina, på CCAA, vad man bör tänka på innan man reser, vad som man behöver packa osv. Sedan så finns det ett ROUMOR -forum. De verkar som om de får rätt så korrekta rykten om när nästa BB kommer att ha brytpunkt. Där får man "veta" innan adoptionsbyrån eller CCAA går ut med informationen officiellt.

Det senaste ryktet säger att LID 2 nov 2005 kommer "inkluderas" i gruppen som får BB nästa gång. Är den 2 november brytdatumet så kommer de bara ha uppdaterat 9 dagar!! Hoppas att senare datum än den 2 nov 2005 kommer att inkluderas.

Där förs en massa relevant statistik som man kan läsas om. De har räknat ut, med tidigare fakta som grund, att troligen som kommer nästa uppdatering från CCAA mellan den 2 april-12 april, troligst kring den 6 april.

Så alla som har en tumme över och har lust, kan ju hålla den hårt.

Här i Sverige så finns det oxå sidor och forum om adoption. Flera av dessa forum har sån nedvärderande, ibland elak ton. Vissa som finns där verkar endast vara där för att tolka allt så illa som det bara är möjligt. Fy sjutton så trista sidor. Vill man bli upprörd och ledsen så ska man söka sig dit och skriva inlägg. Jag hoppar dessa, i mina ögon, skitsidor. Det finns ett annat forum där dessa personer inte tillbringar sin tid - "PrataOmAdoption". Där är det människor som beter sig som folk och inte fän. Alla får tycka och tänka själva och får seriösa svar på sina frågor. Där delas både glädje och sorg utan att dömma.

"Väntcykeln" rullar fram, jag är nu i Slutet av Tomrummet.

Min Väntcykel:

BB Är Här - reagerar (glädje för de som närmar sig, får BB eller om det är många dagar sedan senaste brytdatum - deppigt om det bara går några få usla dagar framåt.
Början av Tomrummet - ett litet tag efter senaste BB, känner fortfarande av dessa känslor men inte lika starkt. Ingen information från något håll, inte några rykten.

Mitten av Tomrummet - Börjar så smått att se fram emot nästa BB. Söker efter rykten - lite för tidigt.

Slutet av Tomrummet - Små rykten börjar att pipa fram - reagerar positivt eller negativt beronde på vad de innheåller. Väntan på BB stegras.

BB Väntan -Mer precisa rykten på gång, på nästa brytdatum. Kollar CCAA varje dag - uppdatera informationen flera gånger varje dag för att se eventuella förändringar och om ryktesdatumen stämmer.

Sedan tillbaka till början igen för start av nästa Väntcykel. Vilken "rundgång" mitt liv har fått!

PS! Ingen har mejlat mig om postgironummret och kaffeburken innehåller bara stenarna jag skramlade med förrut, konstigt *skrattar*

MvH// Magica

Fosterföräldrar.

2007-03-26T09:32:00.000+01:00

I natt har jag blivit fosterförälder i väntan på Knyttet. I drömmarnas värld, vill säga. Jag drömde att vi blivit fosterföräldrar till en gosse på några få månader. Han gick nästan inte att bära, hans huvud var sååååååååå tungt och benen vägde bara luft. Jag var livrädd hela tiden, rädd att tappa den lilla gossen som såg helt vanligt ut men hade sådan snedfördelad vikt.

Sedan så skulle Hubben sköta honom vid köksbordet. Trots att han var så liten så kunde han sitta i en barnstol. Vi hade en gammal i trä som Hubben ställde upp på kökssoffan..?!?!..Varför kan man undra...han gör så konstiga saker..*flinar*..till och med i mina drömmar. Så, där satt gossen bredvid Hubben. Jag satt i vardagsrummet och tittade in i köket och såg dem båda.

Helt plötsligt så ser jag att överdelen av barnstolen börjar att vicka, något hade gått sönder. Gossen skuttade där han satt och överdelen av stolen vickade mer och mer, började vrida sig.

Jag skriker till Hubben: "Den vickar!!

Jag pekar och viftar hysteriskt men av någon konstig anledning kan jag inte ta mig upp från soffan. Hubben hör inget, vilket oxå är mycket konstigt. Han har perfekt hörsel och han är bara 3-4 meter ifrån mig.

Jag skriker igen: "Hubben, han ramlar snart! Stolen vickar!

Fortfarande ingen reaktion. Hubben brer sin macka i godan ro. Paniken stiger medans jag tittar på gossens allt häftigare vickande och jag kämpar att försöka ta mig upp trots att jag sitter stenfast. Så händer det! Det som inte får hända. Gossen har vickat så att stolens överdel har vridit sig ett halft varv och den tippar över kanten på soffan och han trillar ner mellan soffan och elementet.

En stor smäll i golvet, soffan och i det varma elementet - sedan ett illvrål! Gossen lever i alla fall eftersom han skriker. Plötsligt går det fort. Hubben reagerar tillslut och jag lossnar ur vardagsrums soffan där jag suttit fångad. Rusar in i köket....

Så vaknar jag..med bultande hjärta och paniken kvar i magen. Känslan hänger kvar ännu. Klingar långsamt av. Hur gick det för gossen? Får inte veta det. Det här kan aldrig bli en bra dag som börjar så här.
Försök till egenhändig analys:

Du Magica tänker mycket på barn och adoption! - Japp *nickar jakande*. Jag drömmer barn, jag tänker på Knyttet i synnerhet, jag jobbar och tänker på Knyttet, jag diskar och fantiserar och framtiden, jag tänker..

Du är rädd att något ska hända så att det aldrig blir något Knytte - Det var 1 rätt till! Vilken duktig anlytiker. Jag har en känsla av att det kan gå snett när det är såååååå lång väntetid. Vi är helt hjälplösa, kan inte påverka något i hela väntetidsproceduren. Vi får mini minimalt, i stort sett nada, med information som gäller oss och vårt Knytte. Det finns några få info steg som vi har att se fram emot. Men ack så få och såååå lång tid emellan dem.

Du litar inte på att Hubben kan sköta barn på rätt sätt - Hm, det var knepigare. Det tror jag inte stämmer, snälla lilla Analytikern. I och för sig så är ju jag bäst på det mesta och kan ju inte begära att Hubben ska va lika bra som Jag!! *slår mig för bröstet och klappar mig på ryggen samtidigt*.

Jag litar på Hubben men kan ibland få förbjudna tankar: Tänk om han kommer att älska dotteren mest, värdera henne mer, som är hans biobarn?!? Han fnyser åt mig då jag frågat honom om han tror att det blir nån skillnad. "Nää, vad du är dum! Varför skulle det vara det? Det blir ju mina barn båda två!"

Ja visst blir det det! Den här tanken är dum, skrev ju det ovanför *pekar uppåt på "Förbjudna tankar"*. Jag inbillar mig att det kommer ifrån att vi inte adopterar på lika villkor. Äh, det är kart att vi gör. Men ändå inte riktigt.

Han har redan en dotter som han älskar över allt annat. Har redan upplevt den där känslan när man för första gången inser att nu är jag en förälder och att inget annat kan bli lika viktigt och underbart som detta. Han har aldrig hunnit längta efter barn, aldrig hunnit sakna att ha barn, aldrig hunnit önska att få barn mer än du någonsin önskat något förr i hela ditt liv.

Hubben skulle kunna leva här med oss, dotteren och mig, utan att känna att något stort fattas. Han har redan det som är viktigast!

Så ibland känner jag mig lite ensam i min längtan och saknad. Han längtar oxå tills vi är fyra och börjar vår vår gemensama framtid som de "Fantastiska Fyra"...men inte lika intensivt som jag.
// MvH från den längtande Magica

Lite nyheter från landet i fjärran

2007-03-23T08:23:00.000+01:00

Ett gäng med svenska representanter från adoptionsvärden har varit i Kina och haft möte med CCAA. De kom inte hem med några svindlande nyheter, men de hade då inte jag trott heller.

De sa om väntetiderna att de nu är 19-20 månader (från papperen skickas - tills man står hemma i Sverige igen) och att de kommer att öka under året. Hur mycket de ökar visste de inte men de berättade att de har många fler ansökningar än förut och färre barn.

Eftersom attityderna, speciellt i städerna, har förändrats - dvs de tar lika gärna emot en dotter som en son - så överges inte lika många flickor längre. Men för de handikappade barnen så ser det annorlunda ut. Familjen måste betala alla operationer, alla vård och alla mediciner som barnet behöver, så en vanlig familj i dagens Kina har inte råd att behålla sitt barn. De handikappade överges i lika stor utsträckning som förut.

Har läst/hört någonstans att barnhemmen består till 80-90 % med handikappade barn. En bråkdel av dessa får nya föräldrar - siffror som ger en ont i magen. De friska barnen får alla nya föräldrar i Kina eller utomlands. Den nationella adoptionen ökar och de som har ett barn får adoptera ett barn till.

CCAA säger att till storstäderna i södra och sydöstra Kina så kommer många arbetare från andra delar av Kina. De lämnar sin familj och reser iväg för att få ett arbete så de kan försörja familjen. Det kan vara familjefäder eller unga, 14/15/16 åringar och uppåt, som försörjer sina föräldrar och syskon. Av de unga så tror jag att det ofta är flickor som reser iväg (en heeeelt egen teori) för om familjen är fattig och de har en flicka och en pojke, så försöker familjen att pojken ska få gå i skolan länge så att han får ett bra yrke när han blir vuxen.

Dessa arbetare har, enligt CCAA, tillfälliga förhållanden som resulterar i barn som de sedan inte kan ta hand om. En ogift, fattig mor har inte en chans att försörja sitt barn. Jag antar oxå att det inte är accepterat av samhället och familjen att få barn som ogift heller. Så enligt CCAA kommer många av de övergivna barnen från dessa tillfälliga förbindelser.

En positiv grej som kom fram var att CCAA är/har blivit medvetna om att det är viktigt för varje liten övergiven, individ att få så mycket bakgrundsinformation med sig i livet som möjligt. Så de "uppmanar" (vad de nu menar med det – ”uppmanar” låter mera som en rekommendation och inte ett måste, tyvärr) barnhemmen att samla så mycket information om varje barn i en livsbok som de får ta med sig då de adopteras.

För övrigt så anser jag att Sverige ska prioriteras som adoptionsland och få företräde..
..bara för att jag vill åka till Kina nuuuu..*gnäller ihärdigt*

Så med andra ord - På Östfronten inte mycket nytt!

Vi passar inte in..

2007-03-16T12:00:00.000+01:00

..i de kriterier som många länder har på adoptionssökande.

Vi är väldigt nöjda med vårt land val, KINA – förutom den stadigt ökande väntetiden förstås *suck*. Men innan vi hade bestämt oss för land och vi bläddrade ibland ländernas krav så blev det inte många länder kvar för oss att fundera på. Detta bla för att vi önskade att adoptera ett barn under två år.

VIETNAM – Hade gärna adopterat därifrån. Vi passar in där och barnen är oftast under året när man kommer hem igen. MEN när vi skulle bestämma land så var det så lång väntetid innan man ens fick skicka papperen till landet. Vet inte riktigt hur lång den är men jag TROR att man får vänta minst 1½-drygt 2 år innan man får skicka iväg papperen. Sedan så får man vänta ca 1 år till innan man är hemma med sin bebis.

INDIEN – för kort äktenskap OCH vi skulle ha måstat visa upp ett intyg på att vi har svårighet/medicinsk olämplighet att få biologiska barn (vi har inte gjort någon sån utredning) OCH för att vi var över 40 (39 år är gränsen).

THAILAND – För kort äktenskap OCH för gamla för att få adoptera ett barn under två år OCH inget intyg på att vi har svårigheter att få biologiska barn.

COLUMBIA – För gamla för att adoptera ett barn under två år. En nackdel är att man måste stanna ca 4 v i landet. Eftersom Dotteren ska med så förlorar hon så mycket tid från skolan.

SRI LANKA - intyg på att vi har svårighet/medicinsk olämplighet att få biologiska barn OCH att jag varit gift förut gillar de inte OCH då vi är över 40 år så får vi inte adoptera spädbarn.

ESTLAND & ECUADOR – viss väntetid att få adoptera barn under 2 år OCH under den väntetiden skulle vi ha blivit för gamla.

ETIOPIEN - viss väntetid att få adoptera barn under 2 år.

FILIPPINERNA – För kort äktenskap OCH så måste man leva efter kristna värderingar (vet inte riktigt vad de kräver).

RYSSLAND – Vi är för ga mla för att få adoptera ett barn under två år OCH då var det väntetid på att få starta upp adoptionen.

SYDAFRIKA & SYDKOREA– För kort äktenskap.

BOLIVIA – För gamla OCH intyg om svårigheter att få biologiska barn krävs om man har biologiska barn sedan tidigare.

LITAUEN – finns inga barn under två år för internationell adoption.

POLEN – För gamla.

SLOVAKIEN – För gamla OCH intyg på att vi har svårighet/medicinsk olämplighet att få biologiska barn.

TJECKIEN - intyg på att vi har svårighet/medicinsk olämplighet att få biologiska barn OCH Magica är för gammal.

TAIWAN - intyg på att vi har svårighet/medicinsk olämplighet att få biologiska barn OCH för kort äktenskap OCH man måste ha en kristen grundsyn, leva efter kristna värderingar

Ett litet gäng till med länder som inte tog emot ansökningar då.

Så för att sammanfatta alternativen vi hade:
VIETNAM – funkar men lång väntetid.
COLUMBIA – funkar men fått ett lite äldre barn, för lång vistelse i landet.
ETIOPIEN – funkar men väntetid för att få skicka ansökan eller adoptera ett äldre barn.
RYSSLAND, POLEN & LITAUEN - funkar om vi adopterar ett äldre barn.

Åsså KINA förstås. / Magica

Adoptera betyder - Uppta som sitt eget.

2007-03-11T13:22:00.000+01:00

Det finns dom ser på adoption som något som inte är riktigt lika mycket värd som att "tillverka själv". Jag ser det som att man får det barn som det är meningen man ska få. Du vet ju aldrig vilken individ som kommer till er även om du "tillverkar själv". Jag tror oxå att Arv OCH Miljö, i olika grad för varje individ, påverkar Alltid vilken person man blir.

Det finns inga garantier att ens barn ska bli på något speciellt sätt vare sig när man "tillverkar själv" eller när man adopterar. Du vet inte om barnet kommer att "lyckas" med det som ni värderar som viktigt. Ni vet inte heller om barnet har några stora "skavanker" av fysisk eller psykisk form. Det går ju naturligtsvis undersöka vissa sjukdomar o.s.v redan innan barnet är fött. Men det finns fortfarande allt för mycket som kan dyka upp senare i barnets liv som gör att det inte kanske blir som du tänkt eller önskat för ditt barn. Du kan bara önska, inte begära eller kräva, att barnet ska älska dig ovillkorligt och att omgivningen älskar ditt barn.

Det enda du vet är att barnet HAR dina och din parters gener och KAN vara lik er både fysiskt och i sinneslaget, men barnet kan vara så olik er att ni börjar fundera om de gett er någon annans barn av misstag.

Om du adopterar så VET du att barnet inte har era gener och inte kommer vara lik er utseendemässigt. Barnet KAN bli lik dig i sättet och KAN vara lik någon av er i kroppsspråk - eftersom en del av det är inlärt (barnet härmar dig) och viss del är arvet.

De största skillnaderna med att adoptera och "tillverka själv" är vägen till barnet.

Sedan så är alla egna individer - både föräldrar och barn. Alla får olika start i livet och har olika förutsättningar under sin uppväxt och i sitt vuxna liv. Alla bär på sina egna sorger, men de kan se väldigt olika ut, vara olika allvarliga. När barnet är litet så är det föräldrarnas sak att försöka se till att barnet får med sig det som de behöver för att kunna leva Sitt Bästa Liv. När barnet blir större så hjälps barnet och föräldrarna åt (förhoppningsvis) att hitta det bästa (även om det sökandet kan ta väldiga omvägar ibland). Sedan när barnet blir vuxet så tar han/hon huvudansvaret över att själv styra mot det Bästa Livet för dem. Men föräldrarna finns där i bakgrunden om de behövs.

Målet som vi siktar in oss på för detta barn, som jag kommer att älska helt och fullt, är att vi ska försöka att ge han/hon det som han/hon behöver i kärlek, kunskap och förmåga för att leva Sitt Bästa liv.

Missförstå mig inte, det "Bästa livet" handlar inte om att bli något fiiint eller märkvärdigt utan att bli en harmonisk, klok, sund, medkännande person som gör det som är bäst för sig själv utan att trampa ner resten. .."Och sedan lever lyckligt i alla sina dar..." ..som sagan säger. Det är stora ord och den vägen kommer säkert att ha sin gupp och hål men förhoppnigen finns och "historien och slutet" på sagan är oskrivet ännu. Så det är bara att göra sitt bästa som förälder och hoppas att det blir ett bra "slut" på sagan. Oberoende om barnet är adopterat eller "tillverkat själv".

Jag har inte träffat någon (ännu) som rakt mot mig personligen uttryckt att adopterade barn skulle vara "mindre värda" är "självtillverkade". Så jag vet inte exakt hur jag kommer att reagera. Någon kanske uttrycker sig så klumpigt som ex "De kunde inte få egna barn så de adopterade" eller klassikern "Så när ni nu adopterat som kommer ni nog snart få ett riktigt eget barn" m.m.

Av alla dessa människor, så är det nog många som bara inte tänker sig för. Utan de går till sina egna erfarenheter och känslor som om den var den enda sanningen. Men trots det så är det sårande, speciellt för det adopterade barnet: "Va, är jag inte deras eget barn, vems barn är jag då? Vill de hellre föda ett barn istället för att ha mig??" De har kanske redan barn som de älskar över allt annat så de kanske inte kan förstå att någon kan älska ett barn som någon annan fött, lika mycket som just De älskar sina underbara barn. Men de glömmer att De inte har en aniiiiing om hur det känns att adoptera ett barn *nickar besservisser aktigt* vägen dit är oftast väldigt lång och fylld med mycket längtan, så det kanske är så att adoptivföräldrar älskar sina barn ännu mera!?!? Hmm...en provocerande tanke för den som tänker så, att fundera på...

Till dessa personer speciellt, men även till alla ni andra som tycker att adopotion är lika värt som "vanlig tillverkning" och vice versa, så vill jag visa en sida som jag hittat på internet http://www.juniper.se/adp/satir.htm . Klicka på länken och läs. Jag som väntande och längtande, blivande adoptivförälder skrattade och fnissade när jag läste dessa historier. Kanske jag skulle skriva ut dem och stoppa i väskan, inför framtida möten med sådana personer.

ALLA BARN ÄR VÄRDA ATT ÄLSKA OCH ALLA BARN HAR RÄTT TILL ATT BLI ÄLSKADE!

/MvH Blivande mamma Magica

Så här går det till - 3

2007-03-09T02:28:00.000+01:00

Det här med adoption är inte bara roligt utan det är även påfrestande på sitt sätt. Då pratar jag inte bara om den förskräckliga väntetiden, som ni väl hört ett och annat litet knyst om!?? Utredningen är inte heller nått speciellt roligt för där förväntas man vända ut och in på sig och samtidigt försöker man att inte visa sina uslaste sidor.

"Du förstår rara utredningstant, vi smörar naturligtsvis mackan på "rätt" sida och aldrig slänger vi plastpåsar nära sandlådor*båda nickar i takt och försöker se otroligt trevliga och kapabla ut*. Vi är ett par som är heeelt perfekta för att få adoptera ett Knytte."

Papperssamlandet är nått som jag gärna kunnat betala någon annan för att göra *grimas*. Fy vad trist det är! Att sedan gå på läkarbesök är inget favoritnöje precis. Och sen då måsta betala flera tusen för att få några prov tagna och intyg påskrivna är ännu mindre kul.

Åhåjaja...sen så kommer detta med de stora pengarna. Det går ju egentligen inte att värdera vad det är värt, att få möjlighet att få ett ta hand om någon annans barn som sitt eget. Speciellt när man inte får några egna. Sådana enorma summor kommer aldrig en vanlig familj som vi, ha tillhanda. De slantar vi ska betala för att få adoptera vårt Knytte, lånar vi och betalar duktigt av allt eftersom tiden går. Vi har redan börjat betala till banken trots att vårt Knytte kanske inte ens är född ännu. Sedan när Knyttet är här så "kostar" h*n ju lika mycket som de "självtillverkade barnen".

Har hittat en lista på kostnaderna i Kina (som de ser ut just nu, de kan ändras) på BV:s hemsida (dollarkurs 8 kr). Svenska adoptionsbyråns kostnader tillkommer:

Administrationsavgift hos CCAA : 4 960 kr

Översättningskostnader: 1 600 kr

Kostnader i den lokala provinsen och vårdkostnaderna för barnet : 24 000 kr

Kostnader för registrering, legalisering, barnets pass mm.: 3600 – 4 800 kr

Vistelsen i Kina/två pers inkl logi, inrikes resor, utflykter, transfer och guide i 14 dagar: ca 28 000 - 32 000 kr

T o r flygresa till Kina/ två vuxna: ca 13 000 - 16 000 kr

Enkel flygresa barn under 2 år: 1 600 - 2500 kr

Totalkostnad i Kina inkl resa och logi: ca 76 760 – 85 860 kr

Kostnader för högsäsong, resa för medföljande barn (dotteren ska ju med) och anslutningsbiljetter kan tillkomma.

Ett överslag är att det minst blir 15 000 kr till för Dotterens resa och uppehälle, troligast mer.

Att adoptera är inget de flesta "normal inkomsttagare" gör bara för att de vaknar upp en dag och känner att de har lust att skaffa barn. Utan det är när man inte kan tänka sig att leva utan barn (om man är kommunalarbetare i alla fall). Man väljer att adoptera istället för att ha allt flott och nytt, att lägga sina guldpengar på att få en toppvinst. Ett litet Knytte.

Så med andra ord: Alla bidrag mottages tacksamt. Du kan betala i kaffeburken i snickarboden (om du vill vara anonym) eller direkt personligen. Kanske via postgiro!?! Maila så får du nummret. Hm..vad tror du..*skrammlar uppmanande med kaffeburken*

*fnissar lite busigt* / Magica

CCAA har uppdaterat pyttelite...

2007-03-07T17:22:00.000+01:00

Det som alla vi Kina-väntare sett fram emot med spänning har skett idag. CCAA har uppdaterat. Tyvärr så blev det lite som att sticka hål på den stora, glittriga födelsedagsballongen - pssyyyyyyyyysssssssshh - och kvar blev ett litet, skrynkligt, ihoptorkat korvskinn.

Av de som står på tur att få BB så har de bara betat av 11 dagar sedan förra uppdateringen för drygt en månad sedan!! Dvs förra uppdateringen hade alla familjer som hade fram till LID 13 oktober 2005 blivit matchade med ett barn. Nu så har de familjer med LID mellan 14-24 oktober blivit matchade med ett barn.

Jag tänker den förbjudna tanken....om detta tempot med uppdateringen av BarnBeskeden fortsätter... så tar det..*går till Hubben och tvingar honom att räkna ut tiden...* hmm...ca 3 år och 3 månader från och med nu!!!!

Uhff...Va?!? Vem var det som slog mig i magen?!!?...

Känner att jag måste använda "Life is pain" bilden igen....

...orkar inte vara positiv idag...får ta nya krafter i morgon igen...om jag hittar några..

// Magica

Så här går det till - 2

2007-03-05T07:53:00.000+01:00

Så var det dax för nästa del i den spännande miniföljetongen.

DEL 2 - Från "Socialnämndens beslut om samtycke" till avresan till Kina.

Söka ”Beslut om samtycke till att adoptionen får fortsätta” hos socialnämnden

Skriva på och skicka ”Letter of seeking confirmation from Adopter” – dvs vi meddelar Kina att vi samtycker till att bli föräldrar till barnet de matchat oss med

Preliminärt bokning av resan till ca sex - åtta veckor efter BB – adoptionsbyrån i Sverige gör detta

Besluta om oss vad Knyttet ska ha för namn. Är Knyttets kinesiska namn gångbart här eller blir det ett svenskt tilltalsnamn och det kinesiska namnet i andra namn?

Efter det preliminära resebeskedet ansöker vi om uppehållstillstånd för adoptivbarn

Betala resterande avgifter till adoptionsbyrån – ca 40 000-50 000 kr

Söka visum till Kina

Nu när vi vet ålder på Knyttet och om det är en flicka eller pojke så ökar vi på förberedelserna inför Knyttets hemkomst. Handla lite kläder, lite leksaker kanske och hämta ihop lite grejer som jag önskar att vi kan låna istället för att köpa t.ex vagn, spjälsäng (om det behövs) osv.

Alla samtyckanden i gruppen som har samma LID, skickas gemensamt till Kina med kurirpost

Inför resan – vanliga förberedelse inför utlandsresor OCH att packa Knyttets första resväska med lite kläder, ev några blöjor, alvedon, nappflaska, någon leksak mm.

Kina skickar en formell inbjudan till alla i gruppen och det exakta avresedatumet – kommer ca två veckor före det preliminära avresedatumet.

AVRESA TILL KINA OCH TILL KNYTTET!

Så här går det till - 1

2007-03-03T09:06:00.000+01:00

Om någon undrar hur det går till och vad som händer under vår adoption, så kommer här en liten sammanfattning.

DEL 1- från att vår ansökan skickades till Kina till att det efterlängtade BB kommer.

Vår ansökan skickas till Kina

Vår ansökan registreras i Kina

Kina skickar datumet till Sverige, då vår ansökan blev registrerad = LID

Vår ansökan granskas i Review-Room = CCAA kontrollerar att det ansökan är korrekt. Om inte så måste ansökan kompletteras. Händer i stort sett aldrig med svenska ansökningar.

Kina meddelar vilket datum vårt LID gick igenom Review-Room

Ansökan skickas till Matchningsrummet – där matchas barnen ihop med föräldrar

Troligast, så kommer vi att vara tvungna att söka om förlängning av medgivandet, dvs. kommunens godkännande av oss som adoptivföräldrar. Det gäller i två år och det kommer säkerligen att gå ut under väntetiden.

Vi får meddelande av Adoptionsbyrån i Sverige att vi står näst på tur att få BB

BARNBESKED!! – med uppgifter om barnet, läkarintyg, foto

Just nu, mars 2007, så har vi bara tre av hjärtarna avklarade.

Tredje månaden

2007-03-01T09:45:00.000+01:00

Då hade det gått en månad till. Tre månader avbetade av den avgrundslånga väntan. Det känns fortfarande som om att det inte kommer att bli något av alltihopa. Jag hittar inte vägen, utan famlar mig fram i den tjocka dimman och vet inte om jag kommer till målet någongång. Eller om jag bara kommer att cirkla runt i evighet.

Just nu så väntar jag och resten av Kina-väntarna, på att CCAA (myndigheten i Kina som sköter adoptioner) ska skicka ut nya BB och hur datum på hur långt de hunnit i granskningen av LID-datum.

Varje dag - på med datorn - vänta på uppstart - hålla tummarna - CCAA-programmet startar - och??? - ..nää, ingen nytt idag heller - suck..

Senaste halvåret ungefär, så har de kommit ca en gång i månaden, i slutet på en månad eller just i början på en ny. Febrauri är ju både kort och har innehållit det kinesiska nyåret så det är möjligt att vi får vänta längre denna gång.

Bara att sätta sig till rätta och *djup suck*...fortsätta att vänta.

/Magica

Tredje brevet till Dig

2007-02-28T22:42:00.000+01:00

Hej lilla Knyttet.

Under tiden du väntar på oss så tänkte jag att skulle berätta lite för dig om familjen som väntar och längtar.

Här i huset så finns din storasyster, som snart fyller 10 år. Hon är en snäll, smart och stark tjej som gillar skoj och ungar. Att leka med sina kompisar, retas med mig (och andra), spela fotboll, spela alla dess spel som går att hitta och hästar, verkar vara det hon gillar mest, just nu. Hon kommer säkert att lära dig en massa bus som retar både mig och din pappa. Men hon kommer oxå att leka med dig, trösta dig då du är ledsen, lära dig spela fotboll och en massa annat. Själv så skjuter hon ett stenhårt skott. Hennes lagkompisar flyttar ibland på sig när hon skjuter istället för att ta emot den hårda bollen. Eftersom hon är nästan tonåring när du kommer så kommer hon nog oxå att få äran att vara din barnvakt då och då.

Sen så har du ett gäng med kusiner - åtta stycken närmare bestämt som finns utspridda från norr till söder.

Av kusinerna i norr så har den äldsta precis fyllt 18 år. Han är äldst i en syskonskara av fyra. och han har alltid mycket att göra med en massa sport, kompisar och tjejer. Men han verkar ändå alltid ha tid att busa med alla ungar i släkten. Det finns alltid lite tid över till "leka" med de vuxna.

Sedan kommer en kille som är 11 år. Han, liksom hans andra syskon, håller på med fotboll och hockey. Han är snäll och trygg. Precis som din syrra är han oxå stor och stark och skjuter hårda skott. Han kanske kan lära dig att hålla ordning och reda i ditt rum - för det tror jag är nått som din syrra kommer att ha svårt att lära ut *kollar in i hennes, alltid röriga rum*.

Kusin nummer tre är oxå en kille. Han med spelar fotboll och hockey och gillar skarpt att göra mål. Han är 8 år och är en mycket barnkär kille, som alltid har fantasifulla förklaringar till varför allt blev som det blev. Han kommer säkert att bli helt fascinerad av dig.

Så kommer sista syskonet i gruppen. Det är en tjej som är 7 år gammal. Hon spelar fotboll som sina syskon. Hockey har hon testat, med det var tydligen inget för henne. Hon är en pysslig, hjälpsam tjej som hjälpt mig att försöka hitta ett lämligt namn till dig genom att skriva ner en massa fina namnförslag.

Den yngsta kusinen i norr är en tjej på 5 år. Hon är en funderande, envis ung dam som har många frågor om allt möjligt mellan himmel och jord. Hennes föräldrar har fullt upp med att slå upp allt hon vill veta. Hon älskar monster, häxor, spindlar, döskallar och liknande.

Här i söder så finns det tre kusiner. Äldst av dem är en ung dam på 7 år. Hon dansar, åker skridskor och simmar. Hon är alltid pigg på att leka med sin stora kusin, din syster. Hon är van att ta hand om små barn så med henne kommer du säkert ha kul.

Hennes lillebror är en liten..förlåt (han avskyr att kallas liten)..en stor kille på 3 år. Han är envis som en sten, snabb som en solstråle och fantasifull, till exempel så ville han klä ut sig till spik?!? - när det var maskerad senast. Bilar, och fordon av alla slag, är ett stort intresse.

Sist och minst så kommer en kille som snart fyller 2 år. Han är en go, envis kille som gillar bollar och att undersöka världen. Han och kusinen som är drygt 3 år kommer nog att ha lite maktkamp ett tag framöver- jag tror att de är lika envisa båda två och ganska nära i ålder.

Så, då vet du lite av vad du har att se fram emot. När du kommer så får du själv upptäcka fler av deras spännande sidor.

....från oss alla Väntande...

Språka - på svenska.

2007-02-20T16:37:00.000+01:00

Jag funderar just nu väldigt mycket på hur det kommer att bli med Knyttets språkutveckling väl här hemma.

När en liten bebis föds så har h*n redan tjuvstartat liiite. Bebisen har hört röster där inne i magen, speciellt moderns röst. Men lilla Knyttet kommer troligast att vara över ett år kanske närmare två och har redan startat sin språkutveckling, men på kinesiska.

Språkutvecklingen inte bara är ord utan det är ju även språkmelodi, rytm och även kroppspråk. Jag antar att svenska och kinesiska skiljer sig i stort sett, på alla fronter. Den påverkas även av hur barnets sinnen stimulerats och vilket samspel den lilla har haft med betydelsefulla vuxna. Så barnhem är väl inte det bästa stället för små ungar få en bra språkutveckling. Hoppas att Knyttet har bott med en bra fosterfamilj istället. Det här blir svårare ju äldre barnet är när de byter språk.

Ofta så kan barnet bli helt tyst ett tag efter hemkomsten innan de börjar smaka på de svenska ljuden. Men när barnet är så pass litet som Knyttet, så brukar de "hyggligt" komma ikapp sina jämnåriga efter ca 6 månader. I alla fall på vardagsspråk. Det kan vara ett visst "härmspråk" = pratar och prickar rätt ord/mening utan att egentligen inte ha en djupare förståelse av vad de säger. Därför kan det vara nödvändigt att starta"närmare början" - dvs stimulera barnets sinnen på en lägre åldersnivå än deras faktiska ålder.

När de sen börjar skolan är det viktigt att de förstår språket på den djupare nivån annars blir det svårt. Skolan ställer rätt så höga krav med att förstå instruktioner och arbeta självständigt.

Liten Checklista!

- Söka mer information om tips och råd för bra språkutveckling
- Träna "läsar-rösten" (harklar mig och börjar göra röstövningar...."bla-bla-bla..")
- Skaffa Fem Myror...

Så det känns som vi har ett viktigt jobb framför oss. Vill ju att vårt lilla Knytte ska klara sig bra i vuxenlivet och första förutsättningen för det är - språket.

/Magica

"Ni kan ju i alla fall resa..

2007-02-18T16:14:00.000+01:00

..& göra vad ni vill, ni som inte har barn"

Jo tack, det - och en massa liknade kommentarer, har jag fått höra ett antal gånger genom åren. Tror inte att dessa personer menat något illa. De flesta av dem har inte heller haft någon aning att det känts som om dom slagit mig i magen, när jag fått sådana kommentarer tillbaka då jag öppnat mig liiiite på glänt och knystat något om en farhåga över att det kanske inte blir några barn för mig. När jag inte velat något annat, än att få ett litet Knytte att älska.

Resa till jordens alla hörn - eller - ett Knytte i dina armar?

Inköp av alla favoritprylar - eller - någon liten viskar "Mamma"

Den fräckaste, snabbaste bilen - eller - ett Knytte kryper upp bredvid dig och somnar tryggt

Party & festligheter närhelst du vill - eller - ett Knytte springer emot dig & ropar: "Jag har saknat dig" - & ger dig en blöt lite kladdig puss

Inköp av dyra kläder och skor istället för Ullaredsstilen - eller - en tonåring som är trulig, sur & arg för att han/hon inte får åka till fjällen utan vuxen tillsammans med andra polare..

Vad väljer du? Vet nog vad dessa personer som jag snackade om ovan skulle välja! I alla fall de fyra första "eller-frågorna".

Den fjärde "eller-frågan" kanske de flesta tonårsföräldrar då och då funderar över någongång: "Kanske det skulle ha varit bättre att...".. men det går över. De bestämmer sig för att de ska behålla dessa hormonstinna monster, för deras hjärtan bultar fortfarande med oförtuten styrka för dem - trots allt..och då och då är de riktigt söta och goa.

Alla har sina egna alldeles privata problem och dessa går inte att gradera på något rättvist sätt. Men att att säga att det skulle vara bättre att kunna leva flottare, resa allt man vill, köpa allt man vill osv än att vara förälder tror jag inte på. I alla fall inte för de som kläckt dessa kommentarer till mig. Alla de har redan barn och jag svär på att de inte velat byta ut dem för allt guld i världen.

Trots allt besvär....
Alla pengar som rinner iväg p.g.a barnens glasögon, kläder, mobiltelefoner, cyklar mm.

Eller p.g.a all tid som spenderas till att förhöra läxor, tjata om att plocka upp i rummet, gå på föräldramöten, tvätta & städa efter alla ungar.

Vid 40 graders feber, mår tjyvens & måste ändå stiga upp för att fixa mat till din sjuåring.

Skjutsa ungar till & från allehanda fridisintressen & kompisar som bor runt alla konstiga avkrokar.

All oro & väntan när barnen inte kommer hem i tid eller finns där de sagt de skulle vara.

När älsklingen kräkte ner hela sängen för fjärde gången samma natt.

Kort sagt, då du inte nästan ingen egen vuxentid har kvar.....
...så ville de ändå behålla dem. Konstigt va!?

Jag är inte så naiv att jag tror att ha barn bara är rosenrött och gulligt utan jag vet att det ibland är långtifrån kul och mysigt. Men om man summerar alla för- och nackdelar det finns med att ha barn så blir slutsumman (för de flesta) det bästa och det viktigaste de har gjort i sitt liv.
Varför skulle vara annorlunda för mig?

Bilder i min hjärna.

2007-02-13T23:53:00.000+01:00

När väl Hubben hoppat på adoptionståget som jag knuffat igång och vi bestämt vilket land vi skulle skicka ansökan ifrån, så fick jag en bild i mitt huvud.

Så det blev silver idag, men inte från Anja. Det var spännande att titta på..jag trodde...Äh..Va??!? Bild, vilken bild!?!? Jasså, den jag fick i huvudet... vill ni veta vad det var?

Okej, här kommer det. Det var bilden av Yin och Yang Inte på grund av vad det står för utan för bara för att det är vad vår familj kommer att bestå av. Den stora dotteren - väldigt blond och lilla Knyttet - väldigt svarthårig. Vet inte varför den bilden dök upp i min hjärna, men där är den. Den sitter fast och symboliserar vår familj för mig numera. Har berättat det för några få, inklusive Hubben, och alla tittar lite på mig och säger: "Jaha.." och tittar lite förbryllat på mig.

Så nu får ni oxå titta lite förbryllat på mig om ni vill. Det gör inget, titta på bara!

En stigfinnare med Yin & Yang i hjärnan som dagdrömmer sig ända bort till Kina och till den framtid som startar efter landningen på Moder Sveas mark efter att vi blivit en familj bestående av 4 stycken istället för 3, bryr sig inte alls om sådana tittningar *phuu, sicken lång mening*.

Om någon vill veta vad Yin och Yang står för så hittade jag detta i Wikipedia:

Yin och Yang är centrala begrepp inom kinesisk filosofi och symboliserar ytterligheter. Så fort en obalans uppstår så uppstår även yin och yang. Yin och Yang är universum urkrafter. Under hösten och våren möts yin och yang för att befrukta jorden och tecknet är regnbågen. Yin - är jorden, det mörka och kalla, fuktiga, passiva och kvinnliga. Yang - är himmlen, det ljusa och varma, torra, aktiva och manliga.

// Magica

Pluppande tankar.

2007-02-11T20:28:00.000+01:00

Dagarna går och jag utmanar numera min fot (bröt den i början av nov) mer och mer, i och med att jag jobbar lite igen.

Precis som jag trodde att jag skulle, så tänker jag liiiite mindre på vägen till Knyttet när jag ser lite andra människor än bara Hubben och dotteren när de kommer hem från jobb respektive skolan. Men tankarna på Knyttet minskar bara marginellt.

Läste på ett forum (en plats på på nätet där de med specifika intressen pratar - det finns nästan ett forum för varje intresse som kan tänkas finnas) att en del försöker/bestämmer sig för att inte tänka på den kommande adoptionen alla dagar i veckan. Önskar att jag kunde det oxå. Men tankarna pluppar fram vid alla möjliga och omöjliga tillfällen.

I badrummet - "Hm, undrar hur gammal Knyttet kommar att vara då vi kommer hem? Kommer vi att behöva ett fast skötbord härinne eller blir det så kort tid det används? Den där lådan får vi nog tömma och stoppa i Knyttets grejer istället...eller ska jag..."

I köket - "Måste köpa bestick till Knyttet. Kanske vi kan låna en barnstol, känns lite onödigt att köpa en... använder hellre pengarna till att vara hemma längre än att köpa allt nytt...Undrar var min egen barntallrik finns? På vinden i nån kartong ...bland allllla andra kartonger *suck*
I bilen - "Var köper man bilbarnstolar? I passatens stora bagageutrymme skulle säkert en vagn få plats...men öppningen..den är inte stor! Det blir att lyfta högt och trixa in den...tror inte det är nån bra lösning...vet ju hur klantig jag är...kommer väl att repa och buckla bilen runt luckan...Hm, Hubben har börjat surra om en Mersa nästa gång...måste sticka hål i hans ballong och ta ner honom på jorden...ingen Mersa för familjen de Hex!! Nääää tillbaka till den gamla planen ...familjebilen framför alla andra...någon sorts Volvo kombi.."

I mataffären - "Åh titta där, är hon född i Kina.. eller Korea.. kanske?? Jag känner att jag har ett fånigt flin på mina läppar när jag försöker smygkika på den lilla asiatiska flickan istället för att vrålglo på varje drag, varje min, varje ljud hon gör, så att både barn och föräldrar blir rädda och börjar misstänka att jag är en "ful tant" som söker efter ett barn att kidnappa.. Ser man nån skillnad på människor från Korea och Kina?? Har ingen aning. Eller är det som norrmän och svenskar??? Jag får undersöka det någon gång."
Vid surfandet på nätet - Någon eller något styr mina fingar - klick, klick - och vips så är jag inne på någon sida som har med adoption, Kina eller adopterade barns beteenden och behov att göra... "Nämen ...hur hamnade jag här..igen?!...jag skulle ju leta efter ett recept..??"

På jobbet - ...tänk...sen när jag ska vara föräldraledig...hur känns det..? Kommer jag att längta att jobba..??? Näääää.....*skrattar inne i huvudet* tror inte det.. å sen, när det är dax att börja jobba igen..då vill jag bara jobba 50 % första året/åren...jag vill, jag vill..jag viiillll... Hubben är liiiite mera skeptisk ...tror inte det kommer att räcka ihop. Hmpf...Han ska få se..."

Vid, i stort sett, alla tillfällen finns en större eller mindre stig eller flerfilig motväg som går att följa till Knyttet på något sätt. Och jag...har blivit en riktig stigfinnare. Tankemässigt följer jag troget dit stigarna bär.

Från att den stora glädjen som bubblade runt i mig för att vår ansökan lämnat Sverige och var på väg till Kina, lagt sig och ...Den Stora Väntan..väntan..väntan.. *dramatiskt eko* på BB inföll istället - så känns det som att det mesta som sker är rätt så ointressant. Okej, jag är fortfarande intresserad av annat...men det intresset är gråare, mattare, lite avslaget. Siktet är inställt på på Målet - som är, som ni vet vid det här laget - att Knyttet kommer hem.

MvH från Stigfinnaren Magica

2 brevet till Dig!

2007-02-05T23:31:00.000+01:00

Lilla Knyttet!

Är du på väg? Vet din biologiska mamma att du kommer? Vet hon redan nu att hon inte kan ta hand om dig eller väntar hon för att se om du är en pojke som kan försörja henne när hon är gammal, grå och krokig? Är hon ledsen för att hon inte kan ge dig det liv du skulle haft med henne, som du borde ha fått? Hur ser hon ut? Kommer ni att likna varandra?

Frågorna kommer varken Du eller jag någonsin få svar på.

Jag skulle vilja veta vem hon är, varför hon lämnar bort Dig. Både för min egen skull och för Din. Tacka henne för den gåva Du är till oss. Försäkra henne om att vi kommer att göra allt för att Du ska få det bästa liv som är möjligt, här med oss. Att Du kommer att vara älskad och är redan är efterlängtad, även om du kanske inte ens är född. Att vi aldrig ska tala illa om henne. Och vi skulle vilja ge Dig början av Din livshistoria.

Men tyvärr så går inte det som det ser ut i Kina idag. Alla barn som lämnas gör det anonymt eftersom det är olagligt att lämna bort sitt barn.

I En perfekt värld så skulle aldrig några barn förlora sina föräldrar på något sätt över huvudtaget. Jag hoppas att ditt liv här med oss - mamma, pappa och storasyster - blir ett lyckligt liv för Dig även om Du förlorat dina födelseföräldrar och ditt födelseland.

Hennes sorg över att måsta lämna dig - blir vår glädje. En dubbelbottnad glädje......

1 år senare.

2007-02-04T23:33:00.000+01:00

Så, då hade vi varit gifta i 1 år. I en diskution om ditt och datt i gryningen av vårt förhållande så hade Hubben meddelat mig att han A L D R I G skulle gifta sig. Han trodde inte på "äktenskapet". Jag har varit gift förut och vet att äktenskapet i sig är inte vad som håller ett par tillsammans idag. Så jag började inte darra på läppen vid detta framförande.

Några år senare när jag berättade för honom att jag ville att vi skulle adoptera...och att vi då var tvungna att gifta oss för att genomföra detta, så förväntade jag mig "Tack för frågan men..Nej, tack!" ...på båda önskemålen.

Men han ställde lite frågor....funderade...och sa.."Jag vet inget om adoption, känner ingen som adopterat eller är adopterad så jag vill ta reda på lite mera innan jag säger nått överhuvudtaget. Vill fundera i egen takt, tack."

Inte riktigt det Nejet som jag väntat mig. Det var ju bra...men de som känner mig...vet kanske att jag är duktig på prata och vill vända och vrida på tankarna för att hitta rätt. Och han ville vrida på sina tankar själv?!??! Hm, Svååårt att sitta på tungan när man vill svänga den runt i prat. Så det blev att vänta...hålla fast tungan och hålla tankarna inlåsta så gott det gick tills han hann i kapp.

Några månader senare, efter nååågra enstaka förrymmda tankar och frustiga frågor så svarade han med den stora dramatik som min Hubbe alltid visar: "Okej, vi gör det då. Jag vet att du vill det och mår bra av det och då mår "vi" oxå bättre. Och det är klart, det skulle vara kul med en liten till. Hur gör man?". Då var vi på gång....vi var båda ombord på planen om planet tur och retur Kina.

Grattis på Bröllopsdagen Lille Hubben!

Ps! Vi firade med att dela på en förgårdagens semla....se sicka välustiga och romantiska typer vi är...Ds.

Drömmar.

2007-02-01T20:32:00.000+01:00

Jag är en drömmare. Antar att jag egentligen inte drömmer mera än nån annan men jag minns mycket av det jag drömmer. På gott och ont.

I mina drömmar har gjort allt mellan att ha tagit mig en flygtur med en hink som hade en pinne i mitten som "styrstav" - till att ha haft ett föhållande med allas vår Göran P. Ja ja..jag sa inte att alla drömmar var trevliga önskedrömmar..*grimas*.. ett förhållande med Göran är ju inget som jag önskar någon. Då och då har jag drömt "må-gott-drömmar" som gjort mig glad hela dagen. En och annan allt för grafisk mardröm med allt som brukar finnas i den värsta "slaktarskräckis" har gett mig hjärtklappning och stirrande ögon mitt i natten.

Nu kan ni naturligtsvis gissa vad jag drömmer om nu för tiden.?!? Japp...allt om adoption, självklart.
En natt drömde jag att det efterlängtade samtalet kom med BB. Det kom väldigt oväntat och väldigt tidigt med tanke på väntetidsköerna. De meddelade att vi fått ett barn från Sydafrika - förvånande - eftersom vi skickat papperen till Kina - men jag blev jätteglad. En flicka som knappt var 1 år, men kruxet var att de behövde svar på studs, jag skulle inte kunna få tag i Hubben utan jag blev tvungen att belsluta för oss båda. Svaret var ju självklart - JAAA tack!

Det enda som kändes konstigt det var att ställa om tanken på att det lilla "kinaansiktet" som jag väntat på så länge inte skulle komma att titta upp på mig. Hubben blev lika förvånad som jag, men även han nöjd med att väntan var över.

Här började den jobbiga biten av drömmen. Efter jag tackat ja och det inte fanns någon chans att ändra oss så började vi få konstiga meddelande från adoptionsförmedlingen. Först fick vi veta att det var två stycken - syskon. Det tyckte jag var kul men Hubben satte colan i vrångstrupen. Sedan fick vi veta att de var lite äldre än de sagt från början 3 och 5 år. Sedan eskalerade allt.

Barnen växte och växte - undlanflykterna adoptionsbyrån serverade oss blev sämre och sämre. Innan allt slutade hade inte bara Hubben allt i vrångstrupen utan det hade även hans fru. Det ena barnet skulle just fylla 18 år och det andra var över 18...där vaknade jag med ett ryck. Det här var ju inte riktigt vad vi hade tänkt oss..men jag insåg snart att det bara var en dröm.

Antar att jag kommer att drömma en massa konstigt innan vi har kommit till mål - Knyttet hemma med oss i Kråkslottet.

+1 - del 2.

2007-02-01T11:42:00.000+01:00

En ny månad är här och våra papper har varit i Kina i 2 månader. Det känns fortfarande väldigt overkligt alltihopa. När jag får syn på någon asiat så dras blicken dit och funderingarna startar.

"Kommer Knyttet var lik henne? ..eller kanske honom..? Har nästan alla barn med kinesiskt bakgrund samma frisyr?? Det kanske beror på det spikraka hår som alla verkar ha. Varför har de alla spikrakt hår? Kommer Knyttet att få det lättare eller svårare för att vi bor på en liten ort där "alla" kommer att veta vem Knyttet är? ...."

Tankarna fortsätter hit och dit..huller om buller. Både om svåra saker och om saker som inte spelar någon som hellst roll...som detta med håret. Det är så svårt att vänta..........

I information som kom från adoptionsbyrån så fick jag ett halmstrå att rycka i en stund. Gruppen som får ca 19 månaders väntetid får detta på grund av en högtid i Kina - det Kinesiska Nyåret, kallas oxå Vårfesten - då Hundens år går över till Grisens år. Den infaller 17-25 februari och hela Kina stänger ner allt som går. Alla som kan åker hem till sina familjer och firar.

Så jag bestämmer mig för att ta halmstråna och väva mig en förhoppningsmatta och klättrar tillbaka till att det fortfarande är ca 18 månaders väntetid. Det är fortfarande lååååååång tid (18 mån) men det värsta med "att vänta" är att inte väntandet i sig, utan att inte veta NÄR - 11 månader? 2 år? ... Om inte väntetiden ökar utan är rätt så statisk så är det lättare att greppa tag i den i anklarna och ha någon slags kontroll på den och se Målet - Knyttet - låååångt där borta i fjärran öst - som en liiiten prick vid horisonten.

// Magica

Första inköpet!

2007-01-29T21:30:00.000+01:00

Det bidde inte en tummetuta utan det bidde en bok.

Den där boken närmare bestämt.

Istället för bebisens första år från BB och framåt - så finns denna bok för adopterade. Där skriver man in då man möttes första gången, första måltiden, första dagen, första natten, första...allt! Föresten så kan man skriva om i den här boken BB oxå - BarnBeskedet - när samtalet kom, var man var någonstans, vilka man ringde osv. Plus en massa annat om Kina, när vi kom till Sverige igen, första dagen hemma osv.

Hubben sa att jag inte fick öppna den och läsa om jag trodde jag skulle börja tuta . Han gillar inte sånt...föredrar när jag är förbannad tydligen.. även om det innebär att jag är förbannad på honom. Tur ...för honom..att jag inte kan fejka tutning...*fniss*.

Rapporterar att han överlevde att jag läste boken...det blev inte så vått. Undrar om shopping muren är sprängd nu? Näää tror inte det. Får lov att avvakta ett tag till ..tror jag i alla fall...hm..??!?

Bye..från den bläddrande Magican!

+ 1

2007-01-28T13:37:00.000+01:00

Nu har det hänt igen.
Den senaste gruppen som fick BB fick 19 månades väntetid. Det känns tungt varje månad som läggs på, även om det inte är vi som står på tur.

Och det behöver inte heller se ut så när det närmas sig våran tur. Det kan ju bli ännu mera!! Nej nej....nu måste lite positiva känslor letas fram ....

Tids nog så är det dags även för oss att flaxa tvärs över jordklotet...

"Don't worry, Be happy".. hälsningar Magica....

Shoppa??...inte shoppa..?

2007-01-23T15:53:00.000+01:00

Jag stod och höll i en barnfilt med tillhörande gosedjur! Velade hit och dit...la ner den i korgen..plockade upp den..klämde lite...bytte till en annan färg...bytte tillbaka till den första...klämde lite till...sedan djuuup suck och tillbaka med den på hyllan.

Den var inte dyr eller skrymande...men fixar jag att börja shoppa till knyttet ännu? Vet inte när knyttet kommer.. väntetiden bara ökar och ökar...

Om man tittar tillbaka på väntetiderna ca 1 år bakåt så har det kommit ca 1 BB ( = BarnBesked) i snitt per månad.

Gissa hur många grupper som finns framför vår grupp?!
30 STYCKEN!!!!!!! Så om detta fortsätter i samma takt skulle det betyda vänte tid på 30 MÅNADER!!!

Nej, nej, nej...vill inte vänta så länge...

Men...det finns inget att göra än att vänta och se. Har bestämt mig för att se på det BB som kom senast (18 månader) och innan jag har fått info om något annat, anta att det är den tiden som gäller för oss oxå. Eller rättare sagt FÖRSÖKA ....gissar att mina tankar kommer att fladdra till de uschiga röda siffrorna som står ovanför *pekar uppåt* i alla fall.

För att återgå till shoppingen...känns det jobbigare att vänta om jag börjar shoppa redan nu? Eller känns det bra att sitta här och klämma på alla knyttets saker? Kanske det känns verkligare?

Just nu så känns det såååå overkligt och långt borta så att det nästan inte är sant ens. Du vet..som när man köper en triss lott...man skrapar..får fram i miljon...en gång...två gånger..spänningen stiger...kaaanske...nån SKA ju vinna så denna gång KANSKE det är din tur!?!?...Skrapar den näst sista...ingen miljon..bara den sista kvar...möjligheten finns meeeen..så... Nä! Ingen mille skickas åt ditt håll idag heller...bara en nitlott...som vanligt...

Ibland kännd det som jag har två rutor kvar..sista rutan kaaaanske är en vinst = ett litet knytte från Kina men är troligast en nit = inget litet knytte från någonstans överhuvudtaget ...som det brukar vara..åsså oker jag ut och allt är precis som vanligt. Jag är fortfarande barnlös och knyttet som var meningen att komma till oss åker till nån vräkig, skrävlande amerikanare eller nån brysk tysk.

Bye for now...

Tiden går lååååååångsamt...

2007-01-15T00:55:00.000+01:00

1 månad och två veckor sedan papperna skickades till Kina (061130).

Hur ska jag fylla tiden tills vi ska åka? Vet inte, skulle hellst vilja gå i ide 1 år eller nått sånt. Hubben ser på saken på ett annat sätt:

"Eftersom jag inte kan påverka tiden det tar så är det bara att leva på som vanligt, tids nog hinner vi planera, fundera och längta".

Agghhh!!

Vad menar han karln???? Planera, fantisera, längta är ju en viktig bit när man ska göra nått kul. Att få barn räknas då verkligen in i "kul-kategorin" i mitt register i alla fall.

Äh...vet han oxå tycker att det ska bli kul med en liten knatte eller knatta i huset men det är vägen dit som vi ser lite olika på. Det får bli en jämkning.....jag får bubbla, planera lite mindre i hans öra och han får lov att medverka till lite mer än han hade tänkt sig.

Hm..*funderar* ...vilket namn ska han/hon få av oss????.......

2007-01-14T02:06:00.001+01:00

1:a brevet till Dig

2007-01-13T18:16:00.000+01:00

jag vinkar till Dig lilla barn...

Förälder - Mamma....Jag?? Jo..ler Jag!

2007-01-13T00:31:00.000+01:00

Så, en sån ska jag bli *pekar uppåt på tecknet". Det betyder visst "Mamma".

Dotter är jag redan, svägerska och syster, arbetskamrat och vän. Kund har jag oxå varit i många år samt bestämd och tjatig (enligt utsago från dotteren - ibland andra). Rolig har hänt att jag varit, ledsen då och då. Smal - rund - fet i olika omgångar, dansant i rätt takt och i otakt, bekant på armslängds avstånd, anställd, samt då och då även argsint i kombo med någon av de andra rollerna.

Rättvise krävande, lite kobent, plattfotad och skrattsugen.
Fru har jag testat vara två gånger och elev har jag slutat med, för tillfället i alla fall. "Grabbraggare" är ett passerat kapitel. Hubben anser att jag är ironisk men dock snäll, för det mesta (få se om jag får något krav om att revidering av påståendet *lol*). Modern säger att jag är självbestämmande och för-långt-bort-boende. Dvs bor för långt bort från dem i norr. Bedömds vara pratsam och social samt emellanåt liiiite dominant..*fniss*.

Jag är rätt redigt att hålla i då det blåser orkan för andra men har liite svårare att hålla mig själv på kurs i en egen orkan. Mina tankar har en tendens att skena fort fram och tillbaka till min lilla Hubbes förtvivlan när han försöker hänga med i allt som bubblar ut. Han har blivit mycket bättre..*flina*..han har ju övat i 4 år nu.

Förädraroll har jag redan i och med att Hubbens dotter bor med oss varannan vecka. Men Mamma.......det blir en ny erfarenhet. "Mamma Magica"...*suger på orden och tanken*

Dotteren var 5 år då jag flyttade ihop med hennes far. Hon tyckte det var himla kul. Såg mig som sin alldeles egna stora lekkamrat. När faderen hämtade henne efter dagis så var det första hon förhörde sig om vad jag var och gjorde samt meddelade att vi två skulle leka när hon kom hem. Pappa han var inte alls så rolig, just under denna tiden iaf.

När hon insåg att jag inte skulle åka tillbaka hem igen, som jag gjort förr, så började hon fundera. "Vad har hon för roll, Vem är hon här?" Så en dag sa hon:

"Du är inte min mamma, inte min moster heller, eller hur?" Så klart fick hon svaret "Näää, det är jag inte". "Men vad är du då?" undrade den lilla flickan.

Svaret var att "Jag är Magica (sa förståss mitt riktiga namn) och jag bor här med dej och pappa. Jag är inte din mamma men jag är en vuxen som är med i ditt liv och får även ibland säga hur och vad du ska göra och bestämma över dig, eftersom du är ett barn och inte kan bestämma eller veta allt"

Hon nöjde sig med detta och lekte vidare. Så har vår realtion varit sedan dess. Jag gör i stort sett allt som en förälder gör i vår relation. Den stora dotteren säger själv helt självklart, "Vadå?, du är ju med i min familj" om det skulle var nån disskution om våra roller. Naturligtvis så har vi båda testat oss fram lite hit och dit, med mer och mindre lyckade resultat, för att komma till den "braiga" och harmoniska realtionen som vi har idag, drygt 4 år senare.

Det är en av mina viktigaste roller. Men trots att jag fått denna föräldraroll förärat mig så är det inte riktigt samma sak. Känslomässigt tror jag egentligen inte rollerna skiljer sig åt. Men Hon HAR ju en mamma som hon lever med halva sin tid. Jag har inte heller några rättigheter annat än de som de tre (far, mor och barn) låter mig ha - tänk om, Gud förbjude, om nått t ex skulle hända med min man Hubbe. Då skulle jag ju inte ha någon "rättighet" att träffa denna tjej som jag älskar. *swoosh under mattan med såna tankar*. Tror inte att jag aldrig skulle få träffa henne...men jag skulle ju aldrig få bo med henne igen. Utan bara mötas då och då.... :-(

Som styvförälder (viket fult prefix Styv- är i relationsrollerna *grimas*) måste jag även alltid ta viss hänsyn till hennes föräldrar...speciellt hennes mor. Inget som de har krävt av mig utan det är det är ju så det är. Vill inte bete mig som jag försöker ta hennes plats som mamma...varken framför henne eller framför dotteren eller någon annan invånare på denna lilla plats.

Men Mamma....det är nytt...*pirrar lite i magen* Troddde ett tag att detta var nått jag aldrig skulle få uppleva. Nu är jag på väg mot Kina med Hubben och dotteren i var sin näve. Det känns overkligt...men spännande och kul. Mitt liv har fått en ny, och som det känns, en av de mest betydelsefulla anledning till att jag lever det!

Pirrar vidare!

Det känns som första gången...

2007-01-08T02:04:00.000+01:00

Hej!
Så nu sitter jag här och ska blogga. Första gången.
Det känns inte så läskigt denna "första gångs grejen". Ni vet som första gången man tjuvrökte, första gången man blev full, första gången man..hm...

Tankarna vandrar tillbaka till några andra "första gången" grejer - röka gjorde jag och E i en sån där liten timmrad koja, ni vet, sådana som finns/fanns i lekparkerna för ca 25 år sen. Eller röka och röka.. - kan nog inte kalla det för röka egentligen. Det var mera ett nervöst puffande med pyttesmå lätta insugningar som inte kom längre än till munhålan, och puffades snabbt ut igen.

E hade "lånat" en cigarett av hennes mamma. Vi pulsade i snön ner till den översnöade och mörka lekparken. Med hjärtat i halsgropen och med darrande händer (antar att de darrade pga både kylan och spänning) tände E cigaretten. Vi turades om att fjollpuffa på ciggen, snabbt var det hela över och vi kunde pulsa tillbaka till verkligheten i våra egna fotspår i djupsnön.

E "lyckades" så småningom lära sig att puffa som de coola rökarna, utan att hosta vid halsblossen medans jag inte fixade det. Känner mig rätt nöjd här och nu med att jag "misslyckades" med denna coooola grej..oxå... *lol*

En "första gång" till är avklarad. Är jag en av de coola nu då?? *fniss* Antagligen inte...men bryr mig inte om sånt längre. Det är ganska skönt att inte vara 13 år längre. Idag är det mer spännade att vara en av "de andra"...en som inte gör allt som den stora hopen, en som inte bryr som om vad ALLA tycker utan bara om vad de som är viktiga för mig, för oss, tycker och tänker.

Tjingeling för denna gång.

Ditt & Datt av & om Magica De Hex

10 månader

Nio månader

8 månader

En undran..

JULIs rykte

Junis rykte.

7 månaders väntan!

Sommartider

Sanningens minut

Nya ihärdiga rykten..

Aj, aj och tapeter.

Sex månader tidigare..

Morsdag

En fågel..

Gräsänkans sista dans..

Snorigt värre

6 dagar!

Lite förbannad

Fem månaders väntan

April, april din dumma sill..

Förbud

Sommaren framför mig..

Drömmar & dockor med flyg från Kina

Bygga bo.

Nu är det officiellt.

Mörka moln drar in

På västkusten, i stort sett, intet nytt.

Fjärde månaden..

Städa? No, no

Rykten.

Fosterföräldrar.

Lite nyheter från landet i fjärran

Vi passar inte in..

Adoptera betyder - Uppta som sitt eget.

Så här går det till - 3

CCAA har uppdaterat pyttelite...

Så här går det till - 2

Så här går det till - 1

Tredje månaden

Tredje brevet till Dig

Språka - på svenska.

"Ni kan ju i alla fall resa..

Bilder i min hjärna.

Pluppande tankar.

2 brevet till Dig!

1 år senare.

Drömmar.

+1 - del 2.

Första inköpet!

+ 1

Shoppa??...inte shoppa..?

Tiden går lååååååångsamt...

1:a brevet till Dig

Förälder - Mamma....Jag?? Jo..*ler* Jag!

Det känns som första gången...

Förälder - Mamma....Jag?? Jo..ler Jag!