Lönen har dykt upp på kontot. Räkningarna är betalda. Lönerapporten är inskickad och vi har väntat en månad till på att Knyttet ska komma hem.
7 månader har gått sedan våra papper åkte till Kina och i 7 månader har vårt blivande barn haft "arbetsnamnet" Knyttet.
De senaste tiden så har det varit svårt för mig att ställa in mig på att väntan kommer att bli längre än vad vi hade trott. Vet inte vad jag ska skriva...det känns som jag bara upprepar mig. Har fastnat i väntans hjulet som bara går runt, runt, runt och det för mig aldrig närmare det hägrande målet.Kommer det att kännas annorlunda när det gått ett år? Kommer det att kännas som vi närmar oss Knyttet? Eller kommer det fortfarande kännas som han/hon finns undangömd i ett barnhem vid Vintergatans allra mest avlägsna avkrok medans vi finns här utan karta och utan rymdraket?
Jag önskar att jag kunde svänga mitt trollspö, som som min namne...och vips så skulle Knyttet vara här...och hålla sin lilla hand i min.
Men jag kan inte, utan det är bara att vänta...och hoppas...och sedan hoppas lite till...






1 kommentarer:
Hej
Jag känner igen dina tankar om väntetider...vi skickade våra papper till Kina för snart 13 månader sen.
När det hade gått 9 månader var jag verkligen nere i en svacka (kanske var det hormoner i kroppen som tyckte ungen skulle komma efter just 9 månader ;). Nu har det gått över ett år och det känns faktiskt bättre...har vi orkat vänta ett helt år så går det säkert att vänta ett år till (även fast det är oerhört tråkigt).
Skicka en kommentar