10 månader

Vår ansökan han nu legat i Kina i 10 månader, på en hylla och samlat damm. Vi har inte tagit oss speciellt mycket längre fram i kön utan vi maskar oss oliiiiiiidligt långsamt framåt.

Det enda som vi ser händer, är att det " bara" är 3 månader kvar tills vi hamnar i reviewroom - granskningsrummet - där alla ansökningar granskas för att se om de blivande föräldrarna måste lägga till/förtydliga något. När man får ett allmänt meddelande att ens LID är ute ur reviewroom så vet man att de godkänt ansökan.

// Magica

Nio månader

Önskar att jag kunde packa min väska och hämta Knyttet nu. Nio månader räcker gott i väntan på vårt Knytte.

Har försökt att gå in i adoptionsdvala ett tag och byggt ett kokong runt min otålighet, min längtan, min frustration och för min oro för att det kommer att gå åt pipsvängen med vår adoption. Kokongen är en vek byggnad med väggar, golv och tak som är så tunna att jag många gånger nästan trillat igenom. Jag reparerar dess skador och försöker med stor möda, att hålla mig kvar inne i den.

Nio månader är lika långt som en "vanlig graviditet". Jag undrar hur många "graviditeter" jag måste vänta? Har redan väntat ett 20-tal innan vi skickade våra papper till Kina.

// Magica

8 månader

Skulle vi varit gravida så skulle vi börjat räkna dagarna för att åka till BB. Magen skulle ha varit stor och rund ...tja..rund är den nu med...men inte på grund av att det finns en skatt där inne. Nu väntar vi på BB och Knyttet utan att veta när det blir dax att åka och se in i dina mörka ögon för första gången.

Knyttet, Dig har vi väntat på i 8 månader idag. Är du född eller kanske på väg? Vill ha dig här med oss. Varje dag är en dag för länge. Du fattas mig!

En undran..

..har jag haft ända sedan nyheterna om den lilla flickan som kidnappades i Portugal, kablades ut över världen.

Hur tänker man då man lämnar 3 barn under 4-5 år ensamma i ett hotellrum, i en främmande stad, i ett främmande land där de pratar ett främmande språk?????

Jag menar absolut inte alls att de "får skylla sig själva" för att hon blev kidnappad eller något sådant utan bara....va fasiken tänker man??????

Kolla varje halvtimme, som de sa att de gjort, hjälper väl inte om något barn kräks och sätter i halsen. Eller om någon vaknar på grund av en mardröm och känner ren och skär panik och behöver tröst...men ingen finns där. Och föresten...vaknar en och gallskriker vaknar väl troligtsvis, de andra två också..eller?!

Jag skulle inte ens lämna hubbens 10-åring ensam, sovandes på ett hotellrum i främmande stad eller land. Det finns ju hur många som helst olika senarion som kan hända som hon, trots sin ålder och mogenhet, inte skulle klara av att lösa själv.
Det finns ändå alltför många situationer som sker runt barnen som vi vuxna inte kunnat förutse trots att vi försökt.

Stackars lilla flickan...hoppas hon hittas snart och att hon inte hamnat hos pedofiler som det skrivs om på nätet.
Jag förstår inte..

JULIs rykte

Satt här och läste mitt föregående inlägg. Ser att jag gjort en tankevurpa eller rättare sagt...flera.

Hm...titeln "Junis rykte" - det är väl juli nu, va? Sedan skulle uppdateringen vara från 7 november till den 14. Inte från den 11 till den 14 som jag skrev.

Så kan det gå. Men tyvärr så blev det inte fler dagars framsteg än de 7 som jag skrev i förra inlägget.

/ hälsningar från den snurriga Magica

Junis rykte.

Det svävar runt ett rykte om vilket datum som är stoppdatum för nästa BB kull. Tyvärr så är det ingen förbättring utan bara ynka, fjuttiga 7 dagar - från den 11 november 2005 till den 14 november 2005.

Hoppades (men trodde inte) att det skulle åtminstone skulle bli tvåsiffrigt denna gång. Men, men...så blev det inte.

Det sägs att november 2005 är en stor månad med många inloggade i Kina så jag får väl hoppas att det blir tvåsiffrigt när de kravlat sig ut ur november -05.

Jag känner mig fortfarande bedövad. Kanske lika bra. I alla fall så är det nog bättre än att känna enorm frustration och bedrövelse över situationen.Jag tycker det är svårt när jag inte kan påverka något. Att sedan Kina inte skickar ut lika många BB längre, när jag (och väldigt många med mig) inte riktigt tror på att det helt plötsligt, finns så många färre barn tillgängliga för adoption, gör inte saken lättare.

Vad vill dom? Förbättra sitt rykte som stat? Vet inte. Men om nu detta stämmer...så finns det många barn som får betala priset för detta putsande av statens rykte eller vad de nu håller på med - genom att de får stanna kvar i barnhemmen. Det är bra att den inhemska adotionen ökat - men den räcker inte till för alla barn.

7 månaders väntan!

Lönen har dykt upp på kontot. Räkningarna är betalda. Lönerapporten är inskickad och vi har väntat en månad till på att Knyttet ska komma hem.

7 månader har gått sedan våra papper åkte till Kina och i 7 månader har vårt blivande barn haft "arbetsnamnet" Knyttet.

De senaste tiden så har det varit svårt för mig att ställa in mig på att väntan kommer att bli längre än vad vi hade trott. Vet inte vad jag ska skriva...det känns som jag bara upprepar mig. Har fastnat i väntans hjulet som bara går runt, runt, runt och det för mig aldrig närmare det hägrande målet.

Kommer det att kännas annorlunda när det gått ett år? Kommer det att kännas som vi närmar oss Knyttet? Eller kommer det fortfarande kännas som han/hon finns undangömd i ett barnhem vid Vintergatans allra mest avlägsna avkrok medans vi finns här utan karta och utan rymdraket?

Jag önskar att jag kunde svänga mitt trollspö, som som min namne...och vips så skulle Knyttet vara här...och hålla sin lilla hand i min.

Men jag kan inte, utan det är bara att vänta...och hoppas...och sedan hoppas lite till...